Jag har varit med nästan hela tiden. Två av mina närmaste vänner, jag brukade bjuda dem på redaktörsluncher, var Göran Karlsson och Yngve Fritzon. De hade en banbrytande roll i tidningen, utan att jag förminskar de andra. Göran skrev ideologiska ledare som kunde användas en månad.

Yngve Fritzon var den verkliga förnyaren. Han skrev en text efter dagens händelser.

Få har haft så många kommenterar i tidningskrönikan som Yngve i en liten tidning.

Jag väljer nu att skriva i ETC Jönköping för att det är en slags förbindelse. Problemet med en veckokrönika är att nog varken Göran eller Yngve tyckte det var det mest utmärkta.

Men senaste tiden i vår politik ville de nog kommentera. Anna Kinberg-Batra har måst avgå, sorgligt tycker nog en del. Men det finns en större och viktigare fråga.

Var finns politiken?

Läser att nya franska presidenten redan har lagt ut mer resurser på smink och dekor innan sin företrädare. Är det den nya värld vi vill vara och leva i?

Politik håller på att omvandlas till en slags dekor, medan marknaden utan hänsyn får styra.

I dess hägn finns åtråvärda politiska poster med god betalning. Inte för idé utan god betalning.

Det har väl inte senast moderatkollapsen i vår kommun visat. Man klamrar sig fast vid välbetalda uppdrag. Trots att man har lämnat det parti som man har blivit valda för och lämnat.

När politik bara blir framgång för de enskilde, med mycket smink och enfaldiga uttryck är den demokrati jag vill vårda hotad.

För mig som socialdemokrat måste politik vara bortom all styling och bli verklig i människors vardag. Därför känner jag glädje över att, som varande medlem i Pappersindustriarbetareförbundet i 33 år, se en statsminister från IF Metall.

Inte minst för att en arbetarregering gör skillnad. Nu är det slut på politik för ökade klyftor. Nu ska jämlikhet bedrivas. Det ska ni veta.

Göran och Yngve och alla andra.