Ledare: En annan gryning över Irak

För fyra år sedan besökte jag irakiska Kurdistan. Jag var där i två veckor, åkte runt i städer och på landsbygden, besökte basarer ensam med mina två lika blonda väninnor utan att bli trakasserade.

Jag träffade kvinnor med böljande långt svart hår, män med feministiska ambitioner och flickor i skoluniform. Vi hamnade mitt i slutdemonstrationerna inför det irakiska parlamentsvalet 2010, det första fria valet sedan USA:s tillbakadragande, och blev inte skjutna.

Rika investerare flockades kring nya oljefyndigheter och överallt stod byggställningar som vittnade om en sällan skådad byggboom och nyrikedom. Irakiska Kurdistan hade flyt. 

När jag kom hem skrev jag en artikel i en ledande dagstidning om hur det var att resa i irakiska Kurdistan, hur bra jag hade haft det och hur väl mottagen jag hade blivit. Jag sade till alla jag träffade att ”tänk vad häftigt att åka tillbaka om fem år och se hur landet har utvecklats”. Det var fyra år sedan och mycket har hänt sedan dess.

Få har undgått det inferno som för tillfället råder i civilisationens vagga, med Islamiska staten, IS, som ställföreträdare i helvetet. Hundratusentals personer har anslutit sig till IS, denna vidriga organisation vars mål är en totalitär stat, ett kalifat, i religionens anda. Och med religion talar vi varken om sunni, shia eller någon annan islamisk trosinriktning utan om någon uppenbart feltolkad terrorgren med hybris. Med en gud som kräver allt. Bland offren finns barn, förr klädda i skoluniform med hopp om framtiden, som nu har sprängts i bitar, alternativt fått bevittna saker ingen varelse på jorden ska behöva uppleva. Jag vill inte längre åka tillbaka och bevittna regionens (uteblivna) framsteg. Jag vill inte åka tillbaka alls faktiskt.

För ett par veckor sedan fick jag reda på att ovan nämnda artikel refererats till på diverse främlingsfientliga sajter. Under rubriken ”Bluffen och hyckleriet” undrar ”Kapten_Krok” varför Sverige inte skickar tillbaka varenda kurd och irakier som bor i Sverige, när det uppenbarligen går att bo i Irak. ”BirgittaSvenne” svarar att det ”passar utmärkt för muslimerna att flytta tillbaka”. Det är så sorgligt att jag inte vet var jag ska börja. Folk som anser att flickorna i skoluniform inte ska få växa upp i en värld där mänskliga rättigheter rår. 

Att kommentera dessa personers anonymitet, felstavningar och utbildningsgrad har gjorts hundratals gånger och biter uppenbarligen inte. Trots världsfrånvändhet är de likväl röstberättigade. Kanske borde dessa främlingsfientliga disneyfigurer få smaka på sin egen medicin, kanske borde dessa spendera en dag eller två i dagens Irak så får de se hur ”soft” det är att vara flykting? Då kanske vi skulle vara fler som sörjde över landet vars hoppfulla framtid fick ett abrupt slut.