Nora Wurtzel: Elsparkcyklar är grönmålad underhållning

När man rör sig i staden står de där: elsparkcyklarna. Står, eller ligger i drivor. Som ett gigantiskt plockepinn utan vinnare. 

I dag har det blivit en naturlig del av stadsbilden. Röda eller gröna, på gator och torg, tar de upp plats och påminner oss alla om att staden inte ägs av dess invånare – utan av företagen.

När elsparkcyklarna först intog gatorna möttes de av kritik av flera anledningar. Vissa pekade på att de är farliga, inte bara för den som kör, utan även för andra trafikanter. Innan årsskiftet slogs det larm om att antalet elsparkcykelolyckor ökar, och att var fjärde som drabbas är ett barn.

Andra, som Synskadades riksförbund, riktade kritiken mot att hyrsparkcyklarna hindrar framkomligheten. Slängda över gångvägar och övergångsställen blir de fullkomligt livsfarliga för den som försöker ta sig fram i staden.

Företagen som hyr ut elsparkcyklarna gör det med argument om rörlighet, miljövänligt resande och bekvämlighet. Färdmedlet presenteras som ett klimatsmart alternativt till bilen – något som inte stämmer. Flera undersökningar pekar på att elsparkcykelresandet snarare ersätter promenad eller kollektivtrafik.

Detta presenteras bland annat i en avhandling från Lunds universitet. Eftersom det är ett relativt nytt transportmedel är forskningsläget inte helt klart, men studier pekar på att elsparkcykeln ersätter promenaden snarare än bilen. 

Framför allt fastslår avhandlingen att den främsta orsaken till att folk använder elsparkcyklarna är att det är kul. Om vi då betraktar dem för vad de är – ett rekreationsmedel för trafikantens egna höga nöjes skull – är det än mer absurt att stadens gemensamma utrymmen upplåtas åt de här företagen.

Trots klen klimatnytta får företagen fortsätta.

Det har nu gått mer än fem år sedan Supermiljöbloggen rapporterade om hur Voi, en av de tidiga aktörerna på marknaden, felaktigt uppgett att deras verksamhet minskar koldioxidutsläppen. Man hade då både missat att ta med fordonens och batteriernas korta livslängd i beräkningen, och dessutom utgått ifrån att resorna skulle ersätta biltrafik, vilket ju sällan är fallet.

Trots klen klimatnytta får företagen fortsätta, som om uthyrningen av elsparkcyklar vore en naturkraft omöjlig att stoppa. När kommunerna försökte få bukt med den ohållbara situationen upprättades anvisade parkeringsplatser för elsparkcyklarna. 

Problemet är bara att ansvarsfrågan inte löstes – och att de anvisade parkeringarna ofta placerades där det tidigare funnits vanliga cykelställ. På så sätt måste nu cyklisterna inte bara trängas med elsparkcyklarna på cykelbanorna utan även i jakten på parkering. Det faktiskt klimatsmarta transportmedlet trängs undan till förmån för grönmålad underhållning.

I Göteborg ska nu felparkerade sparkcyklar i alla fall få bötfällas. Men den som blir irriterad över att det för fjärde veckan i rad står en hel hop elsparkcyklar på vändplanen utanför porten eller mitt i cykelbanan kan inte göra mycket. 

Kommunen tar inget ansvar för bortforsling av hindren, som de hade gjort om det rörde sig om exempelvis ett nedfallet träd. I stället hamnar det på invånarna att anmäla felparkerade sparkcyklar till företaget. Något som självklart är både bökigt och tidskrävande.

På så vis har en bred allmänhet tvingats acceptera att någras nöjesåkande och företagens ekonomiska intressen går före hållbarhet, säkerhet och tillgänglighet för invånarna. 

Elsparkcyklarna är inte längre bara ett hinder. De är en ständig påminnelse om hur företag har mer rätt till staden än dig och mig.