Argumenten kan verka ha en del med verkligheten att göra. Men de har inte varit bra argument för slutsatsen att stora termiska elverk är önskvärda.

1. Några har använt argumentet att elbrist hotar i Sverige och begränsar industrins möjlighet att expandera. Detta verkar stämma med nyheter om att några företag inte har kunnat bygga ut eller expandera på vissa platser därför att elnätet inte kan leverera den effekt de velat ha på just den platsen. Men anledningen är brist på överföringskapacitet i elnäten, inte att det är för liten elproduktion i Sverige.

Ett skäl att elnätet inte räcker till är att mer el kommer att användas när vindkraft nu byggs utan subventioner i Nordeuropa. Kostnaden för förnybar el har blivit lägre per energienhet än olja så förnybar el konkurrerar ut olja i transportsektorn och ibland också gas i industriella processer.

2. Ett annat argument har varit att processindustri som vill kunna konsumera el dygnet runt, och året om, behöver kraftverk som producerar el dygnet runt, året om. Men värdet av ett elnät är ju just att en fabrik inte är beroende av ett enda kraftverk. Industrierna kan fortsätta använda el och producera även om en kärnreaktor snabbstoppar eller vinden slutar att blåsa på vindkraftverken. De billigaste kraftverken i hela elsystemet balanserar kundernas efterfrågan. Faller något verk bort, startar det billigaste som finns tillgängligt.

Industrin vill ha de billigaste elverken som tillsammans kan försörja dem. De vill inte betala extra för enskilda elverk som levererar jämn effekt dygnet runt.

3. Ett tekniskt argument som verkar skrämmande är att stabiliteten i elnätet ”hotas” om man stänger kärnreaktorer.  Denna kortsiktiga stabilitet i spänning och frekvens kan åstadkommas med tunga generatorer som snurrar i kärnkraftverk och kolkraftverk. Men det kan också ske med vindkraftverk som programmeras för att leverera den tjänsten till nätet. Ofta är dock det billigaste sättet att stabilisera elnät numera batterisystem eftersom dessa reagerar snabbare är effektregleringen i värmekraftverk. 

I samband med värderingen av just kärnkraftverk är det också relevant att kärnreaktorer som snabbstoppar är en av de svåraste störningarna i systemet som kräver att man betalar för sådana stabiliserande system.

4. Några anser att det är upprörande att om man stänger några gamla kraftverk så kommer Sverige under extrema förhållanden att importera el. Sverige exporterar el nästan jämnt, och ofta importerar vi samtidigt el någon annanstans. EU:s regler säger att vi gemensamt i Europa ska använda de billigaste elverken som elnäten kan leverera från. Detta minskar de totala kostnaderna för EU:s elförsörjning jämfört med om varje land skulle ha ett isolerat elsystem.

Sverige har de senaste åren varit en stor nettoexportör. Mest har vi exporterat till Finland som 2018 köpte mer än 13 TWh netto från Sverige. Vår totala nettoexport var drygt 17 TWh och det enda land vi netto-importerade från var Norge. Nettoutbytet med Tyskland var litet: Sverige importerade under sommarmånaderna då Tyskland hade mycket billig solel och ofta lägre elpris än Sverige. Sverige netto-exporterade till Danmark, men importerade under vintermånaderna då det produceras mycket vindel och de danska bio-kraftvärmeverken producerar som mest.

Att Finland har importerat så mycket el de senaste åren beror på att man har försökt bygga en ny, stor kärnreaktor som man räknade med skulle börjat leverera el 2009. Nu tror man att den ska börja leverera el år 2020, och sedan varje år leverera ungefär lika mycket som man de senaste åren har importerat från Sverige.

När två reaktorer i Ringhals har stängts och ett par tusen megawatt vindkraft och en del solel har kommit till, kan Sverige fortsatt vara en nettoexportör. Frågan är om Finland kommer fortsätta importera.

5. Slutligen finns det några som har oroats av att det ska bli absolut brist så att elsystemet kollapsar och att vi därför måste subventionera de gamla kraftverken. Ett sådant avbrott betyder att minst ett elbolag går i konkurs därför att de har sålt el de inte kan leverera. Det ekonomiska ansvaret för att se till att kunderna får all den el de har avtalat om har den balansansvariga leverantören. De misslyckas ofta lite med balanseringen, och Svenska kraftnät skickar då en faktura på vad det har kostat att korrigera deras brist.

Om det blir absolut brist, så att Svenska kraftnät inte kan hitta el att köpa utan måste koppla bort kunder, ska de som misslyckats med att försörja sina kunder betala 5 000€ /MWh, alltså drygt 50 kronor/kWh, för den el de har misslyckats att leverera. Det är tillräckligt för att alla bolag skall se till att det finns tillräcklig effekt tillgänglig under alla omständigheter. 

Inte heller detta ger anledning att subventionera gamla kraftverk.