BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I 2015 års bokslut framgår att Norrköpings kommun, med ett visst mått av tur, lämnat ett ganska stort överskott och kommunledningen menar att kommunens ekonomi är i balans. Jag ser det inte riktigt så.
För mig är begreppet ekonomisk balans större är att bara få debet och kredit att gå ihop. Anledningen till att ekonomin ser ut att vara i balans är att vi lärt oss att hålla utgifterna lägre än intäkterna, men ekonomi är för mig mer än pengar. Det handlar om att hushålla med begränsade resurser.
Ser man till kommunens kostnader för social obalans 2015, noterar man att socialtjänsten hade utgifter för vård av barn och ungdom på 333 miljoner kronor och för vuxenvård på 135 miljoner. Sammanlagt 468 miljoner för att laga trasiga människor som har ont i själen! Om man därtill lägger kostnaden för försörjningsstöd, 312 miljoner, får vi en summa på 780 miljoner kronor för människors behov av social omvårdnad och ekonomisk hjälp. Man frågar sig lätt om en kommun kan misslyckas mer än så? 780 miljoner är mer än 10 procent av kommunbudgeten och motsvarar 3 kronor av kommunalskatten – skatt som kunde ha använts till annat än att laga brister i vårt välfärdssamhälle eller som kanske inte alls hade behövt tas ut.
Vill vi dra processen ännu ett steg kan vi konstatera att vår höga arbetslöshet i förhållande till riksgenomsnittet kostar minst 130 miljoner i uteblivna skatteintäkter.
Kommunens ekonomi är ansträngd, om än i siffermässig balans. Vi kan inte räkna med något påtagligt lyft i inkomsterna, men vi kan jobba på att minska de onödiga kostnaderna. Den sociala obalansen ger ett oerhört stort mänskligt lidande och att minska den borde vara en av kommunens högsta prioriteter. Det är inte bara kommunen som bär ansvaret för människors välbefinnande, men det finns områden där kommunens ansvar är tydligt.
Skolan är biljetten till framtiden. Den som misslyckas i skolan får många svåra uppförsbackar att vandra på livets stig och ett solidariskt samhälle tillåter inte att ett enda barn lämnar skolan utan att uppfyllt målen. Tidiga insatser genom familjecentraler där samhället ger stöd till familjer i den svåra föräldrarollen är socialt mycket lönsamma insatser där kommunen idag brister. Ett tredje område där kommunen kan göra stora insatser är bostadssociala insatser där de boendes alla inneboende förmågor tas till vara och får blomma ut. Alla människor har begåvningar och talanger, alla människor har behov av att känna framgångens sötma och att ge människor den möjligheten är en stark social investering och får människor att växa och ta makten över sina liv.
Det är i kommunens ekonomi som i den privata – det är inte de stora inkomsterna man blir rik på, det är de små utgifterna. Människor i balans ger ekonomi i balans!