Alternativet. Allt handlar om alternativet. All högerpolitik - som sänkt skatt, sänkt ingångslön, slopade krav på kollektivavtal, ökade RUT-avdrag, höjda hyror och fortsatt helt oreglerade vinster i välfärden – kan ursäktas med att alternativet är mycket värre. Alternativet, i form av en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna.
På kort sikt kan detta värre alternativ till den S- och MP-regering som just nu föreslås som förvaltare av högerpolitik vara en M- och KD-regering med stöd av rasistpartiet, ja.
Det är ett faktum. Det kan också bli ett nyval. De opinionsundersökningar som har gjorts visar att det finns två partier som har gått framåt under de fyra månader av regeringskaos vi har haft. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Socialdemokraterna skulle alltså kunna gå stärkta ur ett nyval och ha en annan ingång i de förhandlingar som skulle följa därefter. Särskilt om Socialdemokraterna då väljer att driva mer vänsterpolitik i den nya valrörelsen.
Den innehåller mer nyliberal politik än vad de åtta åren med Alliansregering innebar.
Det kortsiktiga alternativet är alltså inte självklart mer högerpolitik. Det är inte ens säkert att vi skulle få mer högerpolitik med en M- och KD-regering än vad uppgörelsen mellan S, MP, C och L innebär. Den innehåller mer nyliberal politik än vad de åtta åren med Alliansregering innebar.
Vad alternativet till S och MP-regeringen med högerpolitik är mer långsiktigt kan vi bara gissa. Men vi vet att den väg som Sverige har slagit in på sedan 90-talet, en process som påskyndades av Alliansregeringen och som inte har vridits tillbaka under de senaste fyra åren med S och MP, har inneburit snabbt växande klyftor och otrygghet. Något som är en av huvudorsakerna till att vi idag har ett rasistiskt parti i riksdagen som förlamar politiken.
Vi vet också att när andra socialdemokratiska partier i Europa har försökt göra samma sak som S i Sverige nu är i färd med har det inneburit en kollaps för socialdemokratin utan att högerextremismen har kunnat motas. Om fyra år kan vi alltså stå inför ännu mer högerpolitik och ännu mer högerextremism även om S och MP har suttit i regeringen just för att mota högerextremismen.
Vänsterpartiet väljer nu att inte släppa fram Löfven som statsminister, så länge som den här uppgörelsen gäller och så länge som V stängs ute från allt samarbete. Det gör att Löfven måste välja sida.
Han måste våga stå upp för den vänsterpolitik som är även Socialdemokraternas kärna och inte sälja ut socialdemokratin så billigt. Han måste sätta hårt mot hårt. C och L har mycket att förlora på att istället tvingas släppa fram en M och KD-regering, och ännu mer att förlora på ett nyval. Han måste våga tro på att det finns ett alternativ som faktiskt innebär mer jämlikhet och trygghet.