Med snart ett år till kommunal- och regionvalet 2018 har det viktiga budgetarbetet påbörjats. Oppositionen i Uppsala stadshus har för ungefär två veckor sedan gjort ett medieutspel som indikerar två saker vad gäller deras budget: en eventuell gemensam alliansbudget samt skattesänkningar. De kallar detta utspel för ett ekonomiskt ramverk. Medieutspelet, till skillnad från den allianshärva som pågår på nationell nivå, tyder på en enig och stabil allians i Uppsala kommun.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Problematiken som oppositionen själva vägrar reflektera över är att deras politik inte blir starkare eller mer lyckad enbart av att fyra politiker poserar bredvid varandra och i kör säger ”skattesänkningar”. Politik är mer än enkla knapptryckningar. Hur mycket dessa fyra kommunalråd än väljer att låtsas som motsatsen så hjälper inte gemensamma utspel och en kommunikation som signalerar enighet.
Det är svårt att vifta bort de enorma mängder personer och hushåll som väljer Uppsala som hemort. Kommunen och regionen tillhör de snabbast växande i hela riket. Till er alla som valt Uppsala säger vi: välkommen hit, välkommen hem.
Samtidigt som behovet av dessa nya invånare är enormt stort, så behöver politiken kunna göra dessa människor rättvisa, vi behöver investera nödvändiga mängder resurser till såväl våra gamla som nya medborgare. Det finns inga alternativ här. Vi behöver växa, och medborgarna behöver politiken.
Det första man vill fråga kommunalråden som fint poserar är självklart: Hur ska ni finansiera kalaset? Vad vill ni skära ner på? De kommer att svara som de alltid gör ”genom effektivisering kan man sänka skatterna”.
Det första problemet med det svaret är att effektiviseringar tar tid, det andra är att fördelarna och nackdelarna tenderar att vara ytterst osäkra. Det går inte att utvärdera effektiviseringskortet som det så ofta viftas med. Det enda effektiviseringskortet i slutändan pekar på är bristande argument. I absolut värsta fall kan också lönedumpning via upphandlingar eller uppsägning av personal kallas för effektivisering. I stället för det traditionella ordet nedskärningar.
Utöver bristen på planerad politik bör man ge alliansen erkännande för en annan paradgren som uppvisas i utspelet: nämligen det totala förnekandet av ökade klassklyftor. På ett självsäkert manér uttalar man sig med en fast övertygelse om att ökade klyftor och ojämlikhet inte bekymrar Uppsalas invånare. För dessa förnekare av rättvisa har jag en enkel uppmaning: Gå till vår stads mindre bemedlade medborgare och tala vackra ord om behovet av en tillväxt som de aldrig i sina liv kommer att få se eller ta del av. Bli dock inte förvånad när du möts av bristande entusiasm.
Vad betyder egentligen ord som valfrihet och en extra 500-lapp i plånboken när de mest grundläggande samhällsfunktionerna inte längre fungerar. När vardagen inte går ihop och tilltron på en bättre morgondag saknas?
Mitt råd till oppositionen är därför: Sätt er ner och reflektera över vad för slags samhälle Uppsalas medborgare vill ha och förtjänar. Fundera sedan ett varv till om de vanliga flosklerna om sänkta skatter gör Uppsalas invånare rättvisa. Business as usual fungerar inte längre.
