Och han lyckades. Så mycket drag under galoscherna vet jag inte om det blev, men Ny demokrati kom in i riksdagen. Den borgerliga skyddsmuren mot mer extrema högerpopulistiska invandrarfientliga partier var spräckt.

Ett av kraven Ny demokrati drev hårdast var att anhöriginvandringen till Sverige skulle begränsas. De ville sätta gränsen vid maka/make och minderåriga barn. Kravet gav sken av att det var öppna dörrar in till Sverige för allsköns fastrar och mostrar och alla som hade någon släkting alls i landet.

Så var det inte. Lagen såg vid den tiden ut så att den som kunde komma till Sverige och få uppehållstillstånd som anhörig var just maka/make och minderåriga barn, och så fanns en möjlighet att göra undantag för det som kallas sista länken.

Varför ägnade sig då Ny demokrati åt att sparka på öppna dörrar? Uppenbart inte för att ändra någon lag. De var mer intresserade av att ändra människors syn på invandringen.

Skapa en känsla av att det fanns problem med invandring, och att de som kom till Sverige inte var människor i behov av skydd utan i stället kusiner, farbröder och avlägsna släktingar.

Ny demokrati ägnade sin valrörelse åt att skapa en känsla av att det krävdes skärpningar mot invandringen. Alltså en känsla byggd på ett ogrundat krav och brunfärgad signalpolitik.

Sedan kombinerades detta med öppen islamofobi, som när riksdagsledamoten, och senare partiledaren, Vivianne Franzen ställde den retoriska frågan: ”Hur länge dröjer det innan våra svenska barn ska vända ansiktet mot Mecka?”

Den här veckan åker Bert Karlsson på valturné igen, som sidekick till Ebba Busch Thor. Hon verkar hitintills varit en osedvanligt läraktig adept. Redan i förra veckan uttalade hon sig som om hon vore sprungen i rakt nedstigande led från Ny demokratis kampanj på 90-talet när hon förfäktade ett förbud mot böneutrop.

Böneutrop. Hur stort är det problemet egentligen? Moskén i Fittja var den första i landet som fick tillstånd av kommunen att göra böneutrop. Det var fem år sedan och inte ett enda klagomål har kommit in sedan dess. Kan bero på att de som skulle kunna störas kanske missat de ynka tre minuter i veckan som böneutropet varar.

Men att något inte är ett problem hindrar inte Ebba Busch Thor från att i klassisk Bert Karlsson-stil slå på stora trumman. Hon vill inte bara förbjuda utropen utan också införa ett generellt förbjud för kristdemokrater i landets kommuner att ge tillstånd till böneutrop. Tonläget skruvas upp så till den grad att landets statsminister tvingas svara på frågan om vad han tycker om det.

Som om han inte har mer angelägna frågor att fokusera på än ett icke-problem som drivs av riksdagens minsta parti. Stefan Löfven svarar det enda rimliga, att det måste vara upp till varje kommun att fatt beslut i varje givet läge, precis som all annan tillståndsgivning i frågor som rör det offentliga rummet.

Det finns nog med riktiga utmaningar för både Stefan Löfven och Ebba Busch Thor att fokusera på. För mig hade hon gärna fått ägna en stund åt att förklara hur kristdemokraterna tänker kring krisen i förlossningsvården i Stockholms läns landsting där hennes partikamrat Ella Bohlin är barn- och äldrelandstingsråd och ytterst ansvarig.

Men i den frågan lyser Ebba Busch Thor med sin frånvaro, och visar ingen vilja till att ta ansvar för ett reellt problem i människors liv. Ett problem som kristdemokraterna dessutom är ansvariga för.

Men syftet med att vispa upp en offentlig debatt om kommunal tillståndsgivning är inte att ta ansvar för ett problem väljarna känner, utan att få väljarna att känna ett nytt problem som de inte visste fanns, och som faktiskt inte heller finns.

Kombinerat med Bert Karlssons stöd och att rikta udden mot gruppen troende muslimer gissar jag att kristdemokraterna hoppas kunna ta sig över fyra procentspärren. Men det desperata försöket att hålla sig kvar i riksdagen sker med en synnerligen smaklös blandning av retorik, populism och halvsanningar.