En självklar gemensam punkt hade kunnat vara gröna jobb för ett såväl fossilfritt välfärdssamhälle, men svårigheter att förstå varandras frågor sätter käppar i hjulet för en hållbar politik.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Miljörörelsen har på många scener hyllat taxitjänsten Uber som framtiden. Företaget har lyfts som ett fantastisk exempel på cirkulär ekonomi där bilar ska användas istället för att stå still majoriteten av tiden.

Det är en bra tanke.

Problemet är däremot att det inte finns något bevis för att Uber bidrar till en bättre miljö eller minskar bilägandet eller bilåkandet i övrigt. Snarare är det ett bevis för företagets smarta kommunikation.

Där miljörörelsen i andra fall dissekerar sönder den riktiga miljönyttan och beräknar förslags miljöeffekter på många olika delar i samhället, verkar vissa saker glida undan den granskningen totalt. Inte sällan kring frågor där arbetsrätten och människan hamnar i kläm.

Samtidigt som Uber gjort entré på våra vägar fortsätter bilförsäljningen slå rekord år efter år. Dessutom har utsattheten för Uber-förarna varit tydlig i ett antal artiklar. Det är knappast ett välbetalt jobb, och efter att ha följt Ubers instruktioner har förare ändå saknat rätt tillstånd och försäkringar. När det uppstått problem har förarna fått ta smällen. 

Ändå lyser många som förespråkar cirkulär ekonomi upp när Uber nämns, trots bevisbrist för att Uber skulle vara mer miljövänligt än en taxitjänst. Det finns däremot tydliga bevis för att förarna knappast har bra arbetsvillkor.

Där miljömänniskor brister i arbetsrättsliga frågor har Socialdemokrater en vana att endast tillåta miljöhänsyn så länge det inte påverkar konkurrenskraft, jobb eller väljargrupper, vilket lämnar ganska lite utrymme för miljöaktion. 

I regeringens budgetsatsningar visade däremot Socialdemokraterna lyhördhet när miljöbudgeten blev mycket starkare än någon tidigare regerings. Det har satsats på såväl forskning som miljöinitiativ i kommuner och görs försök att införa skatter för miljöskadlig verksamhet. 

Men där ena handen gör gott fortsätter den andra motverka miljösatsningarna. Minst 40 miljarder läggs på förbifart Stockholm, trots att utredningarna visar att projektet är en katastrof för miljön och väntas generera så pass mycket mer trafik att köerna kommer vara lika tunga 10–15 år efter att tunneln är färdigbyggd. Naturvårdsverket har dömt ut projektets miljökonsekvensbeskrivning, höga mängder farliga kemikalier kommer bildas i tunneln och färre kommer åka kollektivt.

Men projektet ska fortgå, ivrigt påhejat av alliansen med Moderaterna i spetsen. Nyligen lanserades också att regeringen lägger en kvarts miljard på en ny flygplats i Sälen – i samma veva som forskare gick ut med det starkaste larmet vi sett om flygets påverkan.

Och i den eviga frågan om maten läggs varje år miljarder i skattesänkningar till restaurangbranschen samtidigt som köttätandet fortsätter öka. Samtidigt som ekonomin är på fötter och vi har relativt låg arbetslöshet subventionerar vi alltså hamburgare. 

Samma pengar som skapade 4 000 restaurangjobb skulle kunnat ge 10 000 lärarjobb. I förhandlingarna valde dock Miljöpartiet oförklarligt att kämpa för att behålla subventionerna som Socialdemokraterna ville slopa. Det var några miljarder som istället hade kunnat läggas på saker som gynnar samhället som helhet. 

Restaurangbranschen är knappast heller de bästa arbetsgivarna. Av 189 arbetsplatser inom hotell- och restaurangbranschen som kontrollerades av arbetsmiljöverket 2015 hade 123 brister som krävde åtgärder. Arbetskraften behandlas inte sällan som slit- och släng, och 14-timmarspass är på många ställen snarare regel än undantag.

Miljösatsningarna som regeringen gör är inte dåliga, de är nödvändiga och starkare än någonsin tidigare. Men det är svårt att charmas av tystlåtne doktor Jekyll när regeringens mer miljöignoranta mister Hyde får ta sådan tydlig plats i rummet.

Miljörörelsen tror överlag starkt på politik när det kommer till miljöfrågor, men verkar vara oförstående när det gäller välfärdspolitik. Tvärtemot arbetarrörelsen som Socialdemokraterna springer ur, som är minst lika oförstående när det kommer till att kompromissa med andra värden för att bibehålla eller återupprätta miljön som så mycket av välfärden och hälsan trots allt bygger på. 

Resultatet blir att partierna i vissa fall motverkat varandras frågor istället för att hitta lösningar som både bygger stark miljö, klimatpositiva jobb och ökad välfärd. I andra fall, som med flygplatsen i Sälen, motverkar regeringen de egna satsningarna i andra områden.

För att bedriva en starkare politik mot ett fossilfritt välfärdssamhälle bör förståelsen mellan de två partierna öka. Det skulle gynna såväl partierna som samhället.