Öresundsbron öppnas, kollektivtrafiken blir gratis, plötsligt vill SD ta emot flyktingar, Danmark inför en regel som säger att ukrainare på flykt inte kommer att fråntas sina smycken, till skillnad från andra, plötsligt beslutar sig alla partier – även Vänsterpartiet – för att skicka vapen mitt in i pågående krig, plötsligt är även kapitalisterna för sanktioner och överallt i samhället lyser den ukrainska flaggan.
Jag som trodde att ni inte hade empati.
När Afrikas folk flydde lät ni dem drunkna på Medelhavet och stängde gränserna, när Palestina bombades var det inte tal om sanktioner, när Jemen bombades av Saudiarabien förra veckan och dödssiffran höjdes till 377 000 personer sedan krigets början, då var det ingen som höjde på ögonbrynen, inga extrainsatta möten, tvärtom, ni fortsatte handla med saudierna som om inget hänt.
Det visar sig att det bara var fel färg på offren.
”Det här är ju inte en plats i Långtbortistan... det här är människor som ser ut som oss, som har ungefär samma livsstil som vi, samma grad av sekularisering, det kommer ju under huden på ett helt annat sätt”, förklarar Rysslandskännaren Martin Kragh.
Förklara för mig – hur ser ”vi” ut? Hur mycket tror ”vi” på Gud?
Och om det vore USA som bombat Ukraina, hade ukrainarna då också sett ut som vi?
Eller är denna selektiva solidaritet en kombination av att offren har rätt färg och att anfallaren är rätt fiende? Dubbel jackpot, och nu tappar både medier och politiker huvudet.
Jag har upplevt en sådan här situation tidigare, det var i USA efter 11 september. Samma omtanke om offren som sedan blev ingrediens i en dödlig krigshets som skulle leda till flera långdragna krig. Samma flaggor överallt, i alla affärer, insamlingar, först till offren, sedan till ”Stöd våra trupper i Afghanistan”. Samma personfixering istället för analys: Putin kallas galen, Hitler, monster, kukhuvud i våra stora medier precis som bin Laden på sin tid. Samma panik, skydda ditt hem, sök upp skyddsrum, köp försäkringar, mer pengar till militären. Och sedan började häxjakten på alla som försökte sätta attackerna i perspektiv: de var medskyldiga, hette det. Antingen är du med oss eller mot oss. Och så dog vänstern.
Det är en sak att fördöma Rysslands invasion av Ukraina. Det är självklart för alla som står upp för folkrätten. Inget land har rätt att invadera ett annat land. Den som försvarar detta och ursäktar det hamnar snart i en situation där man inte längre kan bedriva någon antiimperialistisk kritik över huvud taget. Det är också självklart att vi bör hjälpa flyktingarna, och att vi bör stödja fredsaktivisterna i Ryssland som nu fängslas och riskerar fängelsestraff för att ha talat om kriget.
Det är en annan sak att tappa koncepten helt och börja skicka vapen in i ett krig, vapen som redan tycks ha hamnat i händerna på nazister, stänga ner ryska kanaler och hemsidor och att få för sig att Ryssland skulle attackera Sverige och kräva att vi ska gå med i Nato.
Man kan säga mycket om Putin, men någon Hitler är han inte och inte galen heller. Han är ledare för ett kapitalistiskt land som går i krig för att han gör bedömningen att hans land tjänar på det. Det är möjligt att han kan ha missbedömt situationen, men jag tror att det som motiverar invasionen är hans bedömning av Rysslands säkerhetspolitiska intressen, kanske också sin egen politiska överlevnad. Det finns ingen anledning att tro att han skulle vilja gå in i Sverige eller börja kriga över hela Europa som en annan Napoleon.
Vad alla som vill ha fred bör göra är att verka för en dialog och ett avtal som kan leda till en varaktig avspänning. Sverige är bland de stater i världen som har beslutat sig för alliansfrihet av en anledning. De som nu hetsar på riskerar att leda oss rakt i armarna på en imperialistisk krigsmaskin och in i långvariga krig som endast tjänar de härskande klasserna. Jag är glad att Magdalena Andersson åtminstone inte tappat huvudet.
