Att gå dit som representant för Dagens ETC känns angeläget, för – som jag skrev i en tidigare ledare – möjligheten att öppet leva judiskt liv i Sverige är något så grundläggande vad gäller demokratins tillstånd.

”Jag vill att mina framtida barn ska få växa upp utan att behöva vittna om hatbrott”, säger unga judinnan Mira Kelber till Dagens ETC.

Hon har precis fått årets Elsa-pris för sitt arbete mot antisemitism. Och hon är övertygad om att just antisemitism inte kan särskiljas från annan form av rasism. Allt hänger ihop.

Det finns inget filter kvar när fördämningarna väl öppnats.

Den som hetsar mot muslimer idag kommer hetsa mot judar imorgon.

Det kanske låter ödesmättat, men vi befinner oss vid en avgörande punkt.

Om inte ens ett år väljs nästa regering.

Kommer den att ta stöd av Sverigedemokraterna?

Kommer den till och med att ingå koalition med det partiet?

Det senare tycks ligga i tangentens riktning.

Det vore en katastrof.

SD har grava problem med antisemitism, det tycks vara ett virus som fortplantar sig genom olika skikt av den rörelse som sprungit fram ur nazismens arvtagare och ideologiska förvaltare. Om detta har Dagens ETC berättar så många gånger.

Samtidigt har vi fått följa hur borgerliga partiledare, en efter en, bryter mot sina egna löften, även sådana som har avgetts öga mot öga med Förintelsens överlevande offer.

Trots att de naturligtvis känner till följande:

• 2014 säger Björn Söder, då partisekreterare, att judar kan leva i Sverige, men att de aldrig kan bli upptagna i Sveriges gemenskap, förutsatt att de vägrar lämna sin ”judiska identitet”. Han fick partiets förtroende att bli andre vice talman.

• 2016 avslöjas en film där Oscar Sjöstedt berättar om hur hans tyska kollegor på ett isländskt slakteri brukade heila, sparka på fårkadaver och kalla dem judar. En rolig anekdot i det trygga sällskapet av andra SD-politiker. Die Juden! Skratt. Oscar Sjöstedt var då ekonomiskpolitisk talesperson för sitt parti. Det är han fortfarande.

• 2016 berättar Expo att SD:s partiledning fördömer antisemitism men samtidigt ser mellan fingrarna när sådan uttrycks, både av toppskiktet och av folkvalda och tjänstemän ute i landet. Sverigedemokrater som delar vit makt-alstret ”Död åt ZOG!”, som hävdar att judar har den ”osynliga makten”, som förnekar Förintelsen, som lovar att bekämpa ”krokiga judegubbar”, som kallar en kriminolog för ”judesvinet”. Med mera. Judehatare som fått vara kvar.

• 2017 avslöjar Dagens ETC att SD-politiker har kopplingar till nazistiska Nordfront (propagandacentral för Nordiska motståndsrörelsen). Ingen miljöpartist. Ingen socialdemokrat. Ingen centerpartist. En kristdemokrat. En vänsterpartist. Två moderater. 14 sverigedemokrater.

• 2018 kommer fler avslöjanden om SD-politiker som applåderar Hitler, hånar Anne Frank (”coolest jew in the shower room”) och skriver om den ”judiska plågan”.

• 2019 säger Björn Söder att det är finansmannen George Soros som ”drar i trådarna” i europeisk politik.

• 2021 varnar Mattias Karlsson för att ”kulturmarxism” fräter på Sverige. Ett begrepp som omfamnats av ytterhögern, en uppdaterad variant på nazisternas kulturboljesvism.

Det här är ett urval från en betydligt större massa.

Det här är vad Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) och sannolikt Nyamko Sabuni (L) väljer att ignorera, väljer att avfärda som atypiska utbrott från en annars konstruktiv, balanserad partner.

Makt.

Att du vill vinna den.

Att andra vill att du ska vinna den.

Näringslivets alla organisationer gör sitt yttersta för SD-M-KD-L. De har identifierat en möjlighet att tippa vågskålen. Därför kommer de göra allt för att tvätta SD, oavsett vad SD gör, oavsett hur mycket antisemitism som flödar från partiets politiker.

I detta uppdrag ingår att dreva hårt mot den som ändå vill påminna om denna antisemitism, och om den bredare rasism som SD inte ens bryr sig om att dölja eller beivra.

Det är då drängarna gör entré.

Profilerade, inhyrda debattörer som upprepar storbondens budskap.

Gunnar Hökmark är en moderat veteran. Hans debattartikel i Expressen hävdar, kortfattat, att det är ett övertramp att ens nämna nazism när vi diskuterar SD. Jimmie Åkesson har ju inte mördat sex miljoner judar. Det är alltså relativisering. Det är också relativisering att kalla oppositionen för blåbrun.

”Det är i grunden oförlåtligt och suddar ut gränserna mellan civilisation och barbari”, skriver Gunnar Hökmark.

Han låtsas tro att alla som kallar blåbrun för blåbrun tycker att borgerliga partiledare är övertygade eller åtminstone latenta nazister, snarare än den gällande definitionen: ett politiskt samarbete mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier.

”Vet man vad nazism är och har den minsta respekt för begreppet kallar man dem inte nazister”, skriver Gunnar Hökmark om SD – och anklagar sedan Miljöpartiet för att vara diktaturkramare och grönbruna.

Bara några dagar före minnesdagen av Kristallnatten.

Han som under flera decennier själv engagerat sig mot antisemitismen, för att Förintelsen inte ska glömmas bort, för att judar ska få tillbaka egendomar som stals från dem.

Varför gör han sig dum?

Gunnar Hökmark företräder tankesmedjan Frivärld som finansieras av Stiftelsen Fritt Näringsliv, som i sin tur finansieras av Svenskt Näringsliv.

Ja, han är en dräng.

Köpt.

Med sikte på september.

Med slutmålet att vinna valet med hjälp SD.

Nu du, säger herren, är ditt arbete slut.

Nu du, lyxdräng, nu får du vila ut.