De största och mäktigaste politiska partiernas trovärdighet har redan underminerats av stora svikna löften: Kärnkraftverken skulle avvecklas efter 25 års drift, den sista reaktorn 2011, Sverige skulle vara oljeoberoende 2020, fordonsflottan ska vara fossiloberoende 2030 och nu ska elproduktionen bli helt förnybar 2040. De två första är svikna. Målen till 2030 och 2040 skulle kunna nås. Men det saknas idéer om hur.
Därför tänkte jag erbjuda lite inspiration.
Den tekniska och industriella utvecklingen av förnybar fossilfri el i världen har gått betydligt bättre än experter i energibranschen, energimyndigheter eller partier har trott. Vi har nått en punkt där man inte längre skulle behöva subventionera el från sol-, vind- och bioenergi om man slutade att gynna de ohållbara alternativen.
Skattebetalare och elkunder borde slippa betala för att subventionera hållbara alternativ. Istället kan samhällets kostnader och risker minskas genom att se till att kärnkraftverken tvingas betala, och kunna betala kostnaderna för eventuella stora olyckor, och att förorenande utsläpp från all användning av fossila bränslen betalar samma rejäla miljöskatter som hushållen redan gör.
Det är en fundamental och enkel ekonomisk princip att man ska betala för alla kostnader man orsakar andra. Betalar man inte förstör man för mycket.
Tidigare har detta inte ansetts rimligt. Hade man gjort så för tio år sedan skulle elen och drivmedlen blivit dyrare, men ingen utbyggnad av förnybara alternativ skulle ändå blivit av. Därför att det skulle inte bli dyrt nog för investeringar i elproduktion från sol och vind att bli lönsamma.
Därmed skulle industrin som använder energi få höga kostnader som försämrade deras internationella konkurrenskraft vilket, menade man då, skulle skada svenskt välstånd.
Men nu finns det billiga förnybara alternativ.
Bortfall av ohållbar elproduktion leder nu till att den ersätts med förnybar energi.
Med en normal svensk koldioxidskatt på elproduktion med fossila bränslen skulle de sista fossila terawatt-timmarna försvinna ur den svenska elproduktionen. Sedan skulle sol-, vind och biokraftvärme bli lönsam att bygga ut. Med en elproduktion som varken bidrar till klimatförändringar eller till att svenskarna behöver riskera att betala för reaktorhaverier försvinner grunden för att beskatta elkonsumtionen. Då skulle skulle el, eller till och med vätgasbränslen producerade från el, kunna konkurrera ut fossila bränslen i transportsektorn och industrin och göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland.
Det finns bra exempel på att miljöskatter av sådant slag fungerar. När hushållen ålades att betala koldioxidskatt på användningen av fossila bränslen ledde detta under slutet på 1900-talet till att oljeeldningen för uppvärmning minskade dramatiskt. Både koldioxidutsläppen och luftföroreningarna minskade i städerna genom att tusentals oljepannor ersattes med kraftvärmeverk som eldades med bioprodukter från skogsindustrin och levererade värme och el till hushållen.
Det betydde att sågverken som levererar material till hus och möbler också kunde få betalt för bark och sågspån som tidigare varit besvärligt avfall som ibland eldades till ingen nytta.
Men då var utvecklingen lätt att genomföra. De svenska företag som tidigare eldat importerad olja eller importerat kol kunde lika väl elda biobränslen. De kunde leverera biobränslepannor eller värmepumpar istället. Motståndet var måttligt.
Det har varit besvärligare att ta bort subventioner eller införa miljöskatter bland elbolagen och i den del av kemi- och metallindustrin som tidigare motsatt sig varje tanke på att lämna olja och kol.
Men det är inte bara den tekniska utvecklingen som har gått framåt i industrin. Insikten om att utvecklingen av ett samhälle baserat på förnybar energi är bra för svensk industri är etablerad idag.
Alla energiföretag i Sverige arbetar med utveckling av förnybar energi, utspridd elproduktion och elektrifiering av transportsektor. I kemi- och metallindustrin pågår arbete med att utveckla elektrifiering och användning av vätgas producerad från förnybar el för att ersätta kol.
Politiska partier som skaffar sig förmåga att formulera konkreta handlingsplaner skulle bli populära både hos de skattebetalare som slapp subventionera och de företag som vill gå först. Bara de som är sena i utvecklingen och tvingas att betala sina miljökostnader skulle protestera.
Förr var dessa reaktionära företag alltid de som hördes mest. Men det har ändrats. Till och med i USA. Kul att se hur lastbilstillverkare i USA nu protesterar mot Trumps planer att sänka kraven på bränsleeffektivitet.
Tydliga omedelbara steg för att nå de långsiktiga visionerna skulle nog vara populärare än många i politiken idag tror.
