Det är inte normalt.

Den här sommaren har blivit en utdragen, knastertorr mardröm.

Och inte bara i Sverige.

Till helgen väntas Portugal och Spanien få uppemot 50 grader. Om så sker har Europa ett nytt värmerekord (det tidigare var 48 grader i Grekland).

Nederländerna registrerar en dygnsmedeltemperatur på 29,8 grader – nästan tre grader varmare än vad landet haft de senaste drygt 100 åren.

Min klimatångest?

Monumental.

För det som händer just nu.

För vad som ska hända när mina barn växer upp.

Görs inget för att minska koldioxidutsläppen är detta norm, konstaterar en forskargrupp vid universitetet i Bristol. Europa kommer då redan detta århundrade att dras med ett tropiskt klimat som kontinenten inte upplevt på 50 miljoner år.

Vi har inte råd med klimatpassivitet.

Vi har inte råd med – ursäkta – idioter som hanterar detta krisläge genom att bröla om att grillförbud är ”långsam indoktrinering mot ett övervakningssamhälle” och ”en planekonomisk konspiration”. Ja, det är korrekta citat, hämtade från en moderat riksdagsledamot.

Jag vet hur många kämpar med att ställa om i sina egna liv. Flyga mindre, sluta flyga helt och hållet. Äta mer vegetariskt. Byta till grön el. Köpa närodlat. Ett försök att förändra sig själv. Jag har stor respekt för alla som gör den ansträngningen.

Men lösningen är till sist gemensam.

Och den måste tvingas fram ur världens politiker – så uppenbart ovilliga att agera mot klimathotet, lika uppenbart underdåniga gentemot näringslivet.

Om bara drygt en månad avgör vi vilken regering som ska leda Sverige under en absolut avgörande tid för vår möjlighet att överhuvudtaget kunna bromsa det som redan har börjat.

Lägg en klimatpolitiskt medveten röst.

Såg du Ulf Kristersson (M) debattera mot Isabella Lövin (MP) i Aktuellt? Jösses. Men till och med riksdagens näst sämsta parti på klimat – bara Sverigedemokraterna är sämre, men de bryr sig å andra sidan uteslutande om att svenska kor ska hålla svenska landskap öppna – kommer att tvingas till radikal politik om väljarna kräver en sådan.

Vissa partier har kommit längre än andra, men samtliga behöver verkligen utsättas för en påverkanskampanj. Ja, det gäller även Miljöpartiet.

Ställ krav!

Nöj dig inte förrän du får seriösa svar.

Hör jag en enda gång till en handlingsförlamad alternativt nonchalant politiker anklaga varje seriös ansats att faktiskt ta ansvar för att vara ”symbolpolitik”...

Syna den bluffen.

Syna var deras lojaliteter ligger.

Med oss? Eller med förstörarna?

En tredjedel av världens utsläpp av koldioxid kommer från 250 företag. Javisst, statliga Vattenfall är med på listan. Slutsatsen är mycket enkel. Girigheten i dessa styrelserum – hos några tusen individer (och regeringar) – spolierar framtiden. Fel personer fattar beslut som drabbar oss alla. De tänker ta ifrån oss allt. Om vi inte tvingar fram en drastisk, systemisk förändring. Om vi inte tvingar bort dem.

2017 minskade investeringarna i förnyelsebar energi, medan de ökade i fossila bränslen.

Igår släppte New York Times Magazine ett specialnummer om klimatet, med fokus på åren 1979–1989, då forskningen om global uppvärmning satte sig och det fanns alla chanser att åtgärda problemet. Läs den artikeln. Men sugs inte med i villfarelsen att ”mänskligheten” valde att inget göra.

Du, jag, de allra flesta av oss, vi är tvärtom offer för – triggervarning, borgerliga läsare! – kapitalism. Själva essensen av en ordning som bedriver krig mot planeten och mot den stora majoriteten av dess befolkning.

Så när politiker säger att du kan luta dig tillbaka och låta entreprenörer som Elon Musk rädda oss eftersom att det är lönsamt att rädda oss, är det en avledande manöver. Ett försök att skjuta frågan framför sig: ”Klimatet kan vänta.” Men det kan ju inte det. Och själv drömmer Musk om att emigrera till Mars.

Du har inte fattat besluten som fört oss hit.

Men du kan forcera besluten som behövs för att vi ska distansera oss från avgrunden. Inte ensam. Men tillsammans med andra.

Det är viktigt att vi alla förstår att vi har den makten helt nära. Annars kommer det här inte att sluta i annat än katastrof. Alltså, makten är vår att ta. Genom att välja politiker som förstår och vill förändra. Genom att konsekvent välja bort aktörer – partier, företag, pensionsfonder, arbetsgivare med flera – som vägrar vara annat än en del av problemet.

Det är vår möjlighet.

Det är dit vi ska leda vår ångest.

När jag skriver det här har en ny dag precis börjat i Skåne. 22 grader utanför fönstren. Mitt i natten. När solen går upp kommer temperaturen att stiga till 34 grader.

Det. Är. Inte. Normalt.