Det har kommit en del kritik mot programserien, nästan bara från vänster. Själv tyckte jag att den var bra, åtminstone värd ett försök.
De flesta av Teodorescus konstigheter vägdes upp av att faktiskt få lyssna på samtal om välfärden på bästa sändningstid. Det är vi inte bortskämda med.
Dessutom är det alltid en stor samhällsgärning när de galnaste högerdebattörerna får synas i rutan. Ju längre de pratar, desto mer tappar de i förtroende. Det höga tonläge som fungerar så bra på nätet ter sig nästan alltid apart och märkligt i en tv-studio.
Bredvid en ilsken Teodorescu fick Suhonen en tacksam uppgift. Mannen som utmålats som radikal vänster inom delar av socialdemokratin intog rollen som eftertänksam mittenpolitiker.
En som jämkade ihop, skämtade vänligt, men behöll ideologin.
Därför var det också Suhonen som gick hem ute i stugorna. Det var som det skulle vara. En gammal hederlig socialdemokrat försökte resonera med en ilsken högerperson med pärlhalsband.
Men något saknades. Nämligen det som brukar saknas när en konservativ möter en socialdemokrat och till slut hittar en kompromiss. Klimatet. Miljön. Den rödgröna systemkritiken.
Inte ett enda av de åtta programmen hade klimat eller miljö som tema. I den mån det nämndes var det i förbifarten, för att motivera satsningar på järnväg eller industrier. Inget fel med det i sig, men nog är frågan större än så.
Klimatet hade faktiskt inte behövt ett eget program. Det var främst i programmen om ekonomi jag saknade de gröna perspektiven.
När Johan Norberg och Teodorescu i det femte avsnittet om miljardärer, malde på om att "det är fattigdom och inte rikedom som är problemet", så väntade jag förgäves på en särskild comeback. Nämligen att en sådan logik bara fungerar i en värld med obegränsade resurser.
Rikedom är självklart ett gigantiskt problem om de rika tar slut på våra gemensamma tillgångar. Pröva det argumentet, nästa gång Norbergs repiga skiva drar igång. Om inte annat för att få lite variation.
Det bråkades också friskt om fördelningspolitik och hur hjulen i ekonomin ska snurra snabbare.
Det är förstås utmärkt att synliggöra konflikten kring hur välståndet fördelas. Men jag saknade ett djupare perspektiv på hur välståndet skapats och hur snabbt de där hjulen ska snurra.
En bredare, systemkritisk tanke blir alltmer oundviklig. Nämligen att välståndet skapats samtidigt som vi skövlat planeten.
Under den tid Johan Norberg skriver att "Människan skapade världen" har världen gått in i ett sjätte massutdöende. Arter försvinner i en alarmerande hastighet och bara en liten skärva land lämnas kvar åt alla andra arter än vår egen.
Vi tycker alla att det är bra när välståndet ökar. Men vi måste våga prata om hur vi snabbt och bestämt håller på att såga av den gren vi sitter på.
Jag har inte alla svar. Men det kan inte sopas under mattan. Denna närmast existentiella frågeställning borde varit föremål för en livlig diskussion med inbjudna experter.
Dagens ETC:s ledarsida är rödgrön. Det är för att klimat och rättvisa inte går att separera. Miljön är inte en detalj av den ekonomiska politiken – det är den ekonomiska politiken.
Ekonomi betyder faktiskthushållning. Vad vi ska hushålla med är planetens resurser.
Jag ser gärna en ny säsong med Suhonen och någon borgerlig tyckare. Men då måste det gröna perspektivet synas.Om inte annat för att undvika att Återställ Våtmarker annars stormar studion.
