BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Affärsmannen och innovatören Musk är ett hjälteämne för vår tid, och mer precist: för vårt ekonomiska system och konsumtionssamhälle. Med dollarmiljarder i statsstöd har han byggt upp ett smärre företagsimperium som utöver elbilsproduktion omfattar rymdfart och satsningar på ”hyperloops”, ett slags rör genom vilka vi i framtiden väntas kunna transportera oss i ljudets hastighet.
Om allt nu går vägen – fast i nuläget är det lite som talar för detta.
Inget snack om att Musk är utöver det vanliga driftig. En större-än-livet-person med en karisma värdig Christopher Walkens älskvärda Bondskurk, en gudagåva för att skapa spinn och mytbildning, och som drivs av att alltid vara mitt i språnget.
Ändå ger sådant bara delförklaringar till fenomenet Elon Musk.
Här är paradoxen:
Kring Musk odlas myten som sinnebilden av en visionär innovatör, en som vågar tänka stort, som går före horden av fantasifattiga medmänniskor. Ändå vill jag påstå att hans idéer och gärning står väl förankrade EXAKT MITT I SJÄLVA HUVUDFÅRAN. Med hela sitt porträtt skapar Musk en slags förförisk spegling av tidens gällande tankebanor, en extrapolering av rådande trender. Samma gamla framstegstanke.
Här har vi den verkliga nyckeln till hans framgång. Elon Musk har byggt oss en drömfabrik för projektionen att allt kan lösas med ny fancy teknik. Att vi inte behöver ändra vårt sätt att leva.
Dessvärre har media fallit in i doakören, till den grad att de mest elementära ideal för en granskande journalistik har övergetts. Ty sedan åratal återger världsmedia okritiskt allt som kommer ur Musks mun, hur uppåt väggarna det än må vara. Storvulna löften om rymdturism ”alldeles snart”, eller om att människan ska ha kolonialiserat Mars senast år 2024. Allt sväljs med hull och hår.
Som häromveckan när Musk till den mest grandiosa Steve Jobs-dramaturgi lanserade en eldriven långtradarprototyp. Någon grävande murvel kunde kanske mitt i allt jubel ha ställt frågan om hur man ens ska få ekonomi i ett fordon där batteriet kräver minst halva lastutrymmet. Men se icke.
För vi vill inte lämna vår bedrägliga komfortzon där lösningen på klimathot och annat stavas mer-av-samma. Framtiden och dess visioner måste ovillkorligen inbegripa:
(A) Massiva satsningar på all sådan teknologi som kan hålla uppe skenet av normalitet, besvärja bort de obekväma frågorna om beteendeförändringar som vi inte önskar konfrontera.
(B) Hägrande vinstmöjligheter för det globala storkapitalet.
Framtiden får helt enkelt inte vara för enkel, jordnära och low tech. För hur skulle det egentligen se ut om lanseringen av nya generationers pedalfordon blev till likvärdiga världshändelser som Musks rökfyllda scenshower?
