Att en stat närmast omöjliggörs av bosättningarna är lätt att förstå. Sverige hade inte heller kunnat regeras om svenskarna tvingades resa genom timslånga checkpoints på väg till jobbet. Även affärslivet på Östermalm hade dött om en mur skilde området från resten av stan – det vill säga precis det som hänt det mest välbärgade palestinska området i Östra Jerusalem.

Alla de senaste amerikanska administrationerna bär skuld för detta. De har krattat manegen för Trump. Men Trump innebär ändå en existensiell risk för Palestina som möjlig stat. Under sin första mandatperiod erkände Trump bosättningar som israelisk mark. Hans "fredsplan" drevs av en bosättare och han erkände formellt Jerusalem som Israels huvudstad. 

Och det dröjde bara några timmar efter Trumps valseger innan den israeliska militären annonserade att inga palestinier skulle få återvända till sina hem i norra Gaza. Som Edgar Mannheimer skrev i tisdagens kolumn, är det troligen bara en tidsfråga innan vi på nytt får se israeliska bosättningar i Gaza. Kanske sker något ännu värre, att palestinier tvingas lämna Gaza helt.

Trumps signum är hans oberäknelighet. Han är nog en av få amerikanska ledare som faktiskt skulle kunna lägga band på Netanyahu. Kanske vill han ha en tvåstatslösning som eftermäle? Han kommer säkert få stopp på kriget.

Men risken är stor att drömmen om ett självständigt Palestina istället dör fullständigt under Trumps tid som president. Att det som är en schweizerost förvandlas till ett enda stort hål.