I deras budget står det bland annat att de ska reducera den politiska organisationen. Det ska ske genom avskaffandet av de politiska sekreterarna, sammanslagning av nämnder och genom att ta bort eller göra om bolagen Business Region Göteborg (BRG) och Göteborg & Co. Det här verkar kanske inte så farligt, men det är allvarliga saker, eftersom förslagen präglas av den populistiska grundtanken att politiker och tjänstemän är onödiga eller opålitliga. För den som själv inte kan tänka sig att ta ett politiskt uppdrag och har den uppfattningen, är det viktigt att överväga hur demokratin i ett samhälle skulle fungera när allt färre vill ta politiska uppdrag överhuvudtaget, eftersom det är både otacksamt och svårt, och utan politiska sekreterare blir det inte lättare.
För politiker gäller att de har en skyldighet att göra staden så bra som möjligt inom sina områden. Under en mandatperiod ägnas hundratals timmar åt att läsa tjänsteutlåtanden och försöka förstå och hantera allt mer komplexa förhållanden i samhället. Lokalpolitiker deltar i oändliga möten med förberedelser och beslut i fullmäktige, i kommittéer och styrelser, i debatter och valstugor. De allra flesta (borträknat Sverigedemokraternas Jörgen Fogelklou till exempel som under förra valrörelsen hade planer på att bränna ner de egna valstugorna för att få sympatisörer) gör det för att de tror på demokratin och för att de vill bygga en bättre stad och varken allmänhetens uppskattning eller den ekonomiska ersättningen står i proportion till den faktiskt nedlagda tiden.
Och utan stadssekreterare som sorterar i underlagen och gör relevanta sammanfattningar skulle kommunalråden aldrig kunna hålla sig uppdaterade på alla de komplexa frågor de måste hantera.
Vad gäller bolagen som ska rationaliseras tycks Demokraterna ha glömt att när Göteborg kom ur varvskrisen med blotta förskräckelsen under åttiotalet arbetades det offensivt för att skapa nya arbetstillfällen. De två viktigaste satsningarna var arbetet för företagsetableringar i Göteborg.
BRG ska avvecklas har Demokraterna tänkt, men BRG arbetar med att skapa förutsättningar för industrietableringar inom olika områden, och Göteborg & Co (som ska ”utredas och omprövas”) står för utveckling av besöksnäringen. I dag omsätter besöksnäringen över 20 miljarder kronor i Göteborg och genererar över 20 000 jobb inom sektorn. En stor fördel med besöksnäringen är att det finns många jobb som har ganska låg tröskel för att komma in på arbetsmarknaden. Demokraternas förslag, att stoppa Västlänken, rationalisera bort politiska sekreterare och att lägga ner eller rationalisera BRG och Göteborg & Co, skapar en bild av en verklighet som inte finns – en verklighet som är så mycket enklare att ha åsikter om än den man möter på arbetsplatser, i skolor, på fabriker och i näringslivet. Som exempel kan nämnas att i denna falska verklighet förfogar Göteborgs stad på något konstigt sätt fritt över statens pengar, och tar själva beslut om infrastruktursatsningar av riksintresse.
Det troliga är att Demokraterna inte har räknat med sina egna framgångar, och i vilket fall inte att få majoritet, och därför aldrig blir tvungna att leva upp till sina politiska mål efter valet. Kanske gäller ungefär samma sak för Demokraternas väljare. Det ligger nära till hands att tro att en röst på Demokraterna handlar mer om en vilja att förstöra någonting som redan finns (till exempel bygget av Västlänken) och en sorts straffande av politiker i allmänhet, än en konstruktiv vilja att bygga upp eller bibehålla samhället och välfärden, eller för den sakens skull, förbättra situationen när det gäller resande i regionen. Men bland dem som röstar på Demokraterna kommer besvikelsen att bli stor när de inser att mycket få av Demokraternas förslag ens är tänkta att genomföras. Eller värre: visar sig få följder som de inte räknat med om de ändå mot förmodan genomförs. En sådan sak är att alla de miljoner som felaktigt påstås vara flyttbara från Västlänksprojektet till något annat, går upp i rök.
Det är inte svårt att förstå den vrede många bär på, inte heller att folk är besvikna över samhälleliga tillkortakommanden. Men röstar gör man inte för sin egen vredes skull, utan för alla medborgares väl. Det är ett stort ansvar.
