BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kungen satt på tronen i 70 år, vilket är det längsta någon regerat, i världen. Nu väntas tronskifte och kronprinsen Maha Vajiralongkorn som ska tillträda som ny kung har lyxlirarstämpel och rykte om sig att leva playboyliv. En spridd video som visar honom badandes i en pool, med sin fru i stringtrosor, matandes en dvärgpudel med tårta har knappast gjort bilden bättre. Det finns en utbredd motvilja mot den tillträdande kronprinsen, men det talas det inte om. Det är förbjudet enligt lag och belagt med brutala och hårda straff att kritisera monarkin och medlemmar av kungafamiljen. Kungen är statschef och chef över de väpnade styrkorna. Sedan 2014 styrs Thailand av en militärjunta. I flera provinser i södra Thailand är det inbördeskrig.
Och alla älskade den nu avlidne kungen.
Eller hur var det nu?
Nu är det högsäsong för turismen i landet som Sverige ändå uppenbarligen älskar: över en miljon svenskar reser till Thailand varje år för att byta det gråa vädret i Sverige mot paradisets hägringar.
Men bakom parasollen och poolområdena finns en verklighet som är allt annat än ljus. För Thailands arbetare är livsvillkoren svåra. Trots att alla arbetare enligt lag har rätt till minimilön och skäliga arbetsvillkor uppges arbetsdagarna under högsäsongen kunna vara så långa som 19 timmar. Och arbetare har svårt att kunna försörja sig på sina löner som ofta är väldigt låga.
Mötes- och demontrationsfriheten är dessutom kraftigt inskränkt i flera delar av landet. Och vissa yrkesgrupper, som lärare, får inte organisera sig fackligt alls. I praktiken styrs arbetsmarknaden av korruption, främlingsfientlighet och giriga arbetsgivare som utnyttjar både de thailändska och de runt två miljoner burmesiska migrantarbetare som finns i landet.
För de burmesiska arbetarna är läget i det närmsta hopplöst. De är ofta papperslösa och offer för människohandel utan rätt att starta eller engagera sig i fackföreningar.
Överlag är fackföreningsrörelsen i Thailand otroligt svag och desarmerad. Arbetarna vågar sällan organisera sig, av risk för konsekvenser för sig själva och sina familjer.
Thailands ekonomi har växt snabbt på sista tiden. Turismen spelar en avgörande roll i detta, liksom den billiga arbetskraften. Det pratas om frihandelszoner.
Barnsexhandeln i Thailand är mer utbredd än vad någon säkert ens orkar tänka på. Den är en stor ekonomisk faktor och industrin växer dessutom. FN betraktar handeln med barn i sexuellt syfte som den tredje mest lönsamma och snabbast växande kriminella verksamheten i världen. Thailand är med och toppar ligan när det gäller turistmål för barnsexhandel.
De bakomliggande faktorerna är fattigdom och desperation , som leder till människohandel. Många thailändare lever i sådan fattigdom att de ofta inte har några andra val än att sälja sig själva eller sina barn. De vita männen från västvärlden har massor av pengar. Hoppet om ett bättre liv är ständigt påtaglig – men sällan mer än en dröm.
I början av året ställdes en svensk man i 70-årsåldern inför rätta för att ha våldtagit ett barn. En tolvårig flicka närmare bestämt, i ett litet hotellrum i Bangkok. Han hade ”köpt” henne av två kvinnor på en gata i staden mot att han skulle ta hand om henne. Flickan hölls sedan instängd i hotellrummet och våldtogs i flera dagar. Hon spjärnade emot och ville lämna rummet, men tvingades tillbaka till sängen. Mannen dömdes, i Sverige, till sex år i fängelse för grov våldtäkt mot barn. Den thailändska polisen fick inte tag i honom i och med att han åkte tillbaka till Sverige. För honom var besöket i Thailand en semester med ”det lilla extra”.
Ja, svenskarna oroade sig när den thailändske kungen dog. Men det var inte av omsorg för det thailändska folket. Det var över sina inplanerade semestrar i turistparadiset Thailand – en av världens rikaste monarkier där folket ofta lever under usla förhållanden och i extrem fattigdom. Det var över missade paraplydrinkar i en brutal militärdiktatur med inskränkt yttrandefrihet, pressfrihet och med en stor rad kränkningar av de mänskliga rättigheterna i sin meritlista. Ett land där demonstrerande skjuts ihjäl.
En marknadsekonomisk högborg som internationella och svenska företag investerat hissnande summor i.
Då är det tydligen lätt för de flesta att blunda för att det är en brutal diktatur det handlar om.