Det är nu Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal måste gå ihop och inse att de måste samarbeta. Vården, det är oss. Skit i sekterismen läkare. Vi måste solidarisera oss med de kollegor som vi delar lunchrum med. Med de patienter som vi jobbar över för. Med de anhöriga vi ringer en extra gång. Alla de nätter vi vaknar kallsvettiga rädda för att ha missat något, de säger något till oss. Det är inte för lönen vi har valt yrket. Åtminstone inte de flesta av oss. Så varför prioriterar bara Läkarförbundet den frågan? Varför försvarar vårt kära fackförbund vårdval och privatiseringar som om vården vore en vara?

Riskkapitalisterna, Capio, Aleris, vi har inga delade intressen med dem. Vi har förvisso goda löner jämfört med andra kollegor, men vi måste också sälja vårt arbetes frukt för vår överlevnad. Så våra klassintressen är sammanflätade med undersköterskorna, sjukgymnasterna, kuratorerna, städarna och med multisjuka, med de sjukskrivna, inte med Björn Zoëga, inte med konsulter, inte med Boston Consulting Group, inte med kapitalister.

I boken ”Konsulterna”, skriven av journalisterna Anna Gustafsson och Lisa Röstlund, framträder för den som vill se, en röd tråd mellan NKS,  OPS (finansieringsmodellen bakom NKS, tänk sms-lån),  managementteorier som värdebaserad vård, kvalitetsregister, spridandet av patientdata utan etisk prövning till läkemedelsindustrin, som kopplas samman med vårdvalen och privatiseringarna av sjukvården. Nya Karolinska sjukhuset är kronjuvelen i högerns ideologiska slakt av den offentliga vården.

Ursäkta om jag upplevs plakatpolitisk, kära kollegor. Men Karolinska Sjukhuset skriker ju åt oss: Vi kan inte bedriva god jämlik medicin under kapitalismen.

Nu är det dags för radikalisering. De läkare som tror att man kan studera fem och halvt år till läkare och specialisera sig fem år till utan ägna samhället minsta tanke och ändå vara en bra läkare, har fel. Som Rudolf Virchow patologins och, socialmedicinens pionjär sagt: politik är bara medicin i större skala.

Vi kan inte fortsätta bli privatarga över köksbordet var och varannan vecka. Att ett hyrfilms- och glassföretag fått ansvar att leverera sjukvårdsmaterial. Att vårdcentraler fifflar med journaler för miljoner. Och mitt i varsel-skandalen doldes en annan: vartannat apotek saknar livsnödvändiga mediciner till exempel mot allergisk chock, för blodtrycket, för blodförtunning.

Det är anställningsstopp på Danderyds sjukhus, Södertälje sjukhus och på Södersjukhuset. Miljonbesparingar, vårdplatsbrister, köer, uppskjutna operationer, det är Sahlgrenska, Akademiska, Skånes Universitetssjukhus. Detta gäller hela landet förstås, även om denna artikel har Stockholmsfokus. Det går inte att hålla koll längre men temat är: Profit före människa. Nedskärningar före satsningar.

Motståndet måste vara gemensamt. Annars landar vi bara i våra egna stressreaktioner och sjukskrivningar.

Ja, självklart finns det alternativ. Skottland kastade ut New Public Management för några år sedan till exempel. Vi själva hade ju ett annat system för bara tio-tjugo år sedan med ramanslag och tilltro till professionen. Men vi ska inte tillbaka till något tråkigt byrå-kratiskt system: vi ska vidare.  Självklart ska patienter få byta dåliga läkare. Självklart ska de få inflytande över vården. Självklart ska vårdpersonal få styra arbetsplatserna. Men detta görs ju genom att det finns fler läkare att välja mellan, inte genom att läkare varslas.

Detta görs genom att patienter faktiskt blir tillfrågade när nya sjukhus och system införs, inte dödade för att några idiotiska konsulter inte vet att det är viktigt med larmsystem på sjukhus. Inflytande för personalen kan vi få genom att utveckla intraprenad, istället för entreprenad och genom kooperativ. Vårdpersonalen får inte mer inflytande när vården tas över av kapitalister i Frankrike och Australien. Vi blir tvärtom sjukare och alienerade och fattigare när vårt arbetes frukt går till rika ägare istället för oss. Riktig valfrihet, riktig patientcentrering,  personalinflytande och demokrati, är bara möjlig med ett annat system.

Kollegor, tänk ett planerat system. Där sjukhusen samarbetar och personalen sprids dit de behövs. Där vi bestämmer var nya vårdcentraler behövs, istället för att vänta på att något företag ska förbarma sig över förorterna. Är inte det bättre än denna kapitalistiska anarki och rovdrift som råder nu? Där inte ens två avdelningar vägg i vägg kan samarbeta med varandra. Och slutligen, kollegor, vill ni arbeta i ett system där ni måste neka patienter vård på grund av deras plånbok? Det blir ju nästa steg förstås. Alla försämringar inom vården leder till att de rika skaffar privata sjukförsäkringar. Och villigheten att betala skatt minskar. Och då blir välfärdsstaten helt nedmonterad. Tänk USA.

Läget är akut. Nya strategier måste provas. Det är dags för stora demonstrationer, civil olydnad och förmodligen krävs strejker. De går att utföra etiskt (se till exempel NHS-läkarna i England). I ett första steg, räknar jag med att massor av kollegor samlas utanför landstingshuset nästa regionfullmäktigemöte 19 november. Sedan sprids protesterna över hela landet. En annan vård är nödvändig.