BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Ingenstans är kontrasten tydligare än i Göteborg. Här misshandlas stadens enda morgontidning av sin egen huvudägare, och själva sanningen befinner sig under rekonstruktion på ledarredaktionen. Men i Göteborg utges också några av de bästa – kanske de bästa – kulturtidskrifterna i landet. Jag tänker på Ord och bild, Arche och Glänta.

Glänta har lagom till högsommaren gett ut sitt första nummer för 2016. Det handlar om de märkliga och delvis skrämmande förändringar som Central- och Östeuropa nu genomgår, där namn som Putin, Erdogan och Orbán befinner sig i fokus för uppmärksamheten. 

Glänta går grundligt tillväga. Numret har en gästredaktör, Carl Henrik Fredriksson, en gång redaktör för Ord och bild och nu sedan rätt länge stationerad i Wien och verksam vid den alleuropeiska nättidskiften Eurozine. Artikelförfattarna är själva central- och östeuropéer och de flesta okända för en svensk läsekrets. För mig innebär det många intressanta nya bekantskaper.

Särskilt har jag fäst mig vid en artikel av Ivaylo Ditchev. Ditchev är bulgar och professor i socialantropologi i Sofia, och han skriver om "demokrati i direktsändning". Med det menar Ditchev de opinionskast som kännetecknar nutiden. 

Dessa opinionskast påverkar i högsta grad politikerna som inte vill agera i motvind. Politiken blir därefter: ryckig och oförutsägbar. Jag behöver bara säga Brexit för att alla ska förstå. Folkomröstningen i Storbritannien kan inte Ditchev uttala sig om; tidskriftsartikelns tempus är eftertänksamhetens preteritum, inte Twitters hetsiga nu! nej nu! Men Brexit är ändå en perfekt illustration till det som Ditchev skriver om, allra helst nu när omröstningens segerherrar, förskräckta över vad de har ställt till med, famlar efter helt nya opinionsvindar.

Ditchev har exempel från sitt eget hemland, där en högljudd opinion driver parlament och regering framför sig än hit, än dit. Liknande tendenser kan han iaktta på andra håll. Ofta är det ett växelspel mellan bubblande folkligt missnöje och individer som gör detta missnöje till partipolitik. 

Breda opinionsyttringar är inget fel. Tvärtom, de är nödvändiga för demokratin. Det stora problemet är ryckigheten. Rättare sagt är det den snabba växlingen mellan olika opinioner. Än är det den ena, än den andra som får inflytande över den politik som förs. De sociala medierna spelar en viktig roll men också etermedierna, radio och tv, med sin snabbhet och sin förmåga att fokusera vissa händelser och därmed blåsa upp deras betydelse.

Ditchev undviker exempel där politiker ignorerar mycket starka opinioner därför att deras egna intressen går i motsatt riktning. Bushs krigståg mot Irak – som har skapat så oändligt mycket lidande, direkt och indirekt – företogs i en våldsam opinionsmässig motvind. 

Ditchev kallar de snabba opinionskastens demokrati för åsiktsdemokrati. Inspirationen kommer från Aristoteles som pekar på att den grekiska demokratin snarare utgick från den allmänna opinionen (doxa) än från verkliga insikter.  Nu är detta inget nytt heller i moderna demokratier. Det nya är snarare att opinioner växlar med sådan hastighet. De ständiga opinionsmätningarna förstärker de tvära kasten.

Det vi kan beklaga är inte att opinionerna slår igenom i politiken. Det är bristen på eftertänksamhet. Uppfattningar ska inte vara ögonblickets verk utan bygga på så mycket kunskap som möjligt.

Där har tidskrifterna sin ofta förbisedda betydelse. Borde inte staden Göteborg svara stolt över sina tidskrifter?