I början av juni hittades 50 miljoner bin döda i Kroatien. Invånare från 600 bikupor låg utspridda som en matta på marken nära gränsen till Ungern, och regionen utlyste naturkatastrofläge. Enligt odlarna ligger bekämpningsmedel från potatis- och rapsodlingar bakom bidöden. De menar också att bina är stressade av klimatförändringarna.

Även bekämpningsmedel antas ligga bakom att en halv miljard bin dog i ett område i Brasilien under en tremånaders­period förra året, men det finns fler hot mot de små djuren. I en artikel från forskningstidningen The Conversation listas dieselångor, intensivt jordbruk, virus och rovdjur som globala problem för bina.

Detta är extremt allvarligt. Bin och humlor ligger bakom ungefär en tredjedel av maten vi äter, ett arbete som har värderats till 153 miljarder euro per år. Situationen är också svårare att lösa än att bara försöka starta upp fler biodlingar, då även vildbin är livsviktiga för ekosystemen. Vissa växter pollineras bara av en enda insektsart och fler arter kan alltså hotas om insekter försvinner. Ett exempel är fackelblomster, som är beroende av lysingbiet.

Trots att larmrapporter ofta kommer från andra delar av världen är problemet stort här hemma i Sverige. Förra veckan släpptes en ouppmärksammad rapport från Natur­vårdsverket som visade ett katastrofscenario – bara 40 procent av Sveriges arter och 20 procent av våra naturtyper mår bra.

Jord- och skogsbruket pekas som vanligt ut som de stora anledningarna till förlusten, men insikten hos de stora näringarna är utåt sett låg. Vilseledande nog står det på Skogsindustriernas hemsida att ”svensk skogsnäring brukar skogen så att alla arter kan leva vidare”. De spär på med att säga att hänsynen som tas i skogsskötseln varje dag skapar förutsättningar för den biologiska mångfalden. På Lantbrukarnas riksförbund syns ordet hållbarhet överallt, och man kan också läsa att ”Sveriges bönder säkrar biologisk mångfald” och att skogar och odlingsmarker som sköts av bönder är ”den effektivaste barnkammaren för en mångfald av djur och växter i Sverige”.

Problemen som industrierna skapar verkar bortblåsta i deras värld. Istället verkar de tvärtemot hävda att de är garanter för den biologiska mångfalden, vilket minst sagt är problematiskt, för utan insikt blir förändringsviljan låg till obefintlig. Inte bland de många bönder och skogsägare som vill vara hållbara, men hos de stora organisationerna som också sätter ramarna för verksamheterna i landet.

Det här är inget vi kan strunta i längre. Naturvårdsverket lyfter att klimatförändringarna tillsammans med förlusten av biologisk mångfald utgör stora hot mot mänskligheten, och jämför den biologiska mångfalden med människans och naturens immunförsvar. De säger också – rätt självklart när man tittar på siffrorna – att den biologiska mångfalden i Sverige är ”hårt trängd” och att det krävs stora insatser för att vända de negativa trenderna.

Till oss medborgare verkar dock tipsen i media mest handla om att göra bihotell och lämna gräsmattan oklippt. Viktiga och bra tips, men som måste kompletteras med mycket större politiska och affärsmässiga förändringar. Eftersom industrierna själva visar så låg insikt måste rikspolitiken och konsumenterna sätta hård press på jord- och skogsbruket, samtidigt som kommunerna också måste ta mycket större ansvar för habitat så att arter ska kunna överleva.

Åtminstone om vi vill ha naturens immunförsvar kvar. Eller bara kunna se en fjäril flyga förbi oss i hängmattan även under kommande år. 

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.