Värst drabbade av alla är kurderna.
Nu ställer han krav. Lämna ut alla som Turkiet vill komma åt, skicka iväg dem till tortyr och skenrättegångar.
Välkommen till Nato!
Frågan är vad Sveriges regering kommer att ge Erdogan? undrar Vänsterpartiet, som passar på att gnugga in att de hela tiden sagt att Nato innebär att krypa in under ett kvävande täcke med fascistoida makthavare.
”Nu ska vår flyktingpolitik, säkerhetspolitik och syn på demokrati dikteras via påverkansoperationer från Ankara och Erdogans hejdukar”, dundrar Daniel Bernmar, V-ankare i Göteborg.
Socialdemokratin svarar genom Aftonbladets ledarsida som sätter den lagom konfrontativa rubriken ”Sluta sprida Erdogans propaganda, vänstern” – med slutsatsen att vi borde hålla huvudet kallt för team Andersson och Linde kommer att lösa alla knutar med respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.
”Ändå paradoxalt att Erdogan just nu är Nato-motståndarnas bästa vän…”, twittrar Helle Klein, och man får gissa att de tre punkterna insinuerar att Vänsterpartiet och andra som är negativa till Nato opportunistiskt kastar sig över de turkiska utspelen och därmed agerar förstärkande, nyttiga idioter.
Liberaler ska naturligtvis också in och böka. Sydsvenskan tror sig hitta tryffeln med detta:
”Vänsterpartiet fortsätter att sätta sitt hopp till hårdföra despoter.”
Kanske årets hittills mest banala ledartext.
Vad ska nu Dagens ETC komma med för hot take?
Ingen.
Istället vill vi påminna om hur utsatt situationen redan är för politiskt engagerade kurder.
Ja, här i Sverige.
Senaste åren har vår reporter Joakim Medin grävt allt djupare. Det började med en handfull fall. Det växte till ett dussin. Sedan minst 40 personer. Idag kanske så många som ett hundratal.
En av dem är Rozerin. Dagens ETC mötte henne när hon var höggravid och kämpade för att få veta varför Säpo klassat henne som ett säkerhetshot, ett allvarligt hot mot allmän säkerhet, som det heter.
”Just nu känns allt bara som ett helvete”, sa hon.
Rozerin är svensk medborgare och kan inte utvisas. Så med underlag från Säpo beslutade Migrationsverket istället att ge sig på hennes make, mer nyanländ från Turkiet:
”Din närvaro i landet innebär att Rozerins verksamhet inom miljön underlättas och befästs. Att ge dig ett uppehållstillstånd skulle därmed innebära att ett redan befintligt hot förstärks.”
Det har blivit en lång rad granskningar om denna absurda situation, där Säpo vägrar att låta anklagade – och deras juridiska ombud – få insyn i vad de anklagas för.
Familjer slås sönder.
”Jag har tappat förtroendet för det svenska rättssystemet”, berättade en kurdisk kvinna förra året.
Hon slets upp från sitt liv i Örebro och kastades ut till Belgien. Kvar blev maken och de två små barnen.
Detta är pågående.
Åsiktsregistrering, kränkande förhör, svepande beskyllningar.
Förstörda liv.
Varför?
Varför förföljer Säpo kurder i Sverige?
En högst sannolik orsak är att det ingåtts ett avtal om informationsutbyte. Där turkiska säkerhetstjänsten kan erbjuda Sverige unika uppgifter om IS-resenärer, exempelvis. Vilken motprestation som Säpo accepterat att utföra är oklart, men konsekvensen är att Turkiet tillåts exportera sitt förtryck över vår landsgräns, till nackdel för människor som sökt skydd i Sverige.
Detta alltså före Nato-ansökan.
Du behöver inte vara vänsterpartist för att känna obehag.
Dagens ETC intervjuade riksdagsledamoten Anders Österberg (S) om detta. Han sa då att fallen med utvisningshotade kurder bara är toppen av ett isberg.
”Jag tycker det är bra och viktigt att vi har ett säkerhetssamarbete. Men jag varnar också för att om man har ett samarbete med auktoritära länder, så är det viktigt att man inte blir lurad till att gå de ländernas auktoritära ärenden.”
Faran med Erdogans ultimatum är nog inte att vi kommer att få en repris på det tidiga 00-talets hemliga flygtransporter till Egypten. Faran är inte heller att Amineh Kakabaveh plötsligt upptäcker att hennes passerkort till riksdagen slutat fungera. Faran är tystnaden som uppstår.
Att vi aldrig får några vettiga svar på varför Säpo bedriver klappjakt på kurder som inte utgör något som helst hot mot Sverige.
Att vi, som nation, börjar behandla Turkiet med ett slags kompromissernas tillåtande artighet, som partner snarare än som aggressivt förtryckande problemområde.
”Skulle Socialdemokraterna och Sverige kunna fortsätta leverera kritik om Turkiet plötsligt var vår vapenbroder i Nato? Eller skulle man följa de flesta andra Nato-ländernas linje och istället inta en långt mer försiktig position?” skrev Joakim Medin för en månad sedan.
Väldigt snart vet vi hur det blir med den saken.
Under tiden sprider sig en rädsla bland svenska kurder.
”Vi har dålig erfarenhet av sådant här. Kurder brukar bli svikna och användas som bytesmedel”, säger Ridvan Altun, ordförande i NCDK, Kurdiska demokratiska samhällscentret, som samlar den kurdiska vänsterrörelsen i Sverige.
Det är arrogant, givet vad Säpo sysslar med, att avfärda denna rädsla som obefogad.
