Som att man är ”mjuk” mot kriminalitet, vilket är helt absurt eftersom kriminaliteten förstör just det vi som socialister försöker skapa. Ett rättvist samhälle, ett där alla har lika chanser, ett där demokrati styr, och sådant kan aldrig skapas genom dessa ultrareaktionära kriminella ligors framfart. Den antihumanism som ligger bakom gängbildningar som mördar varandra i maktkamp kring narkotika och ”marknad” är själva sinnebilden över allt det vi bekämpar.

Ändå försöker man – och lyckas väl – få det till att man själv är ”hård” mot kriminalitet och kräver ”straff” och kanske rentav fängelser i Somalia eller Afghanistan för de som ska utvisas.

Medierna hänger på som om frågeställningen var straff eller socialt arbete, polisövervakning eller likhet inför lagen, ”tuffa krav” eller försörjningsstöd.

Man fördummar politiken till något som aldrig kan leda framåt.

Det är nämligen aldrig antingen eller.

Det är alltid både och.

Och det är vänster, arbetarrörelsen och socialister globalt som har kämpat längst och mest för att samhället verkligen ska fungera och skydda även utsatta.

Moralen när det gäller brott är inget som socialister har något att skämmas för. Ända sedan jag själv blev politiskt aktiv 1972 har det varit självklart att vi som rörelser hatar tjuvsamhället, avskyr skattefuskarna, bekämpar våldsverkare, agerar mot det manliga våldet riktat mot kvinnor, ser kriminaliteten som den förlängda arm ett sjukt klassamhälle skapar. Det finns ingen som är ”mjuk” mot huliganer och reaktionära kriminella nätverk.

Det här är inte bara nutid utan även historia.

Det var arbetarrörelsen som organiserade sig och skapade motmakt och byggde en folklig moral mot tjuveri och korruption. Det var kvinnorrörelsen som tvingade fram förändringar i hur polis och hela manssanhället blundade för våld mot kvinnor. Det var fredsrörelsen som tog den moraliska fajten mot krigsivrare och det var de sociala rörelserna som kämpade för likhet inom omsorg och inom skola. Facken har varit ett värn mot skrupelfria företagare, vi pratar moral mot enögd girighet.

De borgerligas historiska insatser är något helt annat. Det är rop på lag och ordning utan att överhuvudtaget ta konsekvensen av den ojämlikhet det samhälle man rider ovanpå faktiskt skapar.

Nu ropar de igen.

Mer poliser. Mer straff. Tuffare tag mot fattiga i ”utsatta områden”.

Och jo, allt är som vanligt någon annans fel. Nu flyktingarna som kom 2015.

Det är en fruktansvärt farlig politik de försöker spinna inför valet.

Det gäller att svara skarpt.

Statens våldsmonopol är något socialister försvarar. Varken privata väktare eller privat övervakning och avlyssning är vägar framåt, hela poängen med att en stat har våldsmonopolet är att det är det yttersta sättet att säkra ett demokratiskt samhälle.

Alla som kämpat mot orättvisor, klimatförstörelse eller våldet i vardagen, vet att polis kan användas fel, vet att våldsmonopolet kan användas mot helt legitima protester, mot rörelser, styras av rasism, bygga på fördomar – men det betyder bara att behovet av demokratisk kontroll och transparens runt polisen är ändå viktigare.

Just nu rullas det upp enorma skandaler i Tyskland där polisen infiltrerats av och skyddat nazister. Att bekämpa det är inte att bekämpa polisen, det är att göra den till ett rättvist verktyg för en demokratisk stat.

Självklart behöver vi fler poliser i Sverige, det är inte socialister som har skurit ner på rättsstaten. Det vi vill ha är däremot en mångkulturell polis, en jämställd polis och en som kan stötta det sociala arbetet mycket mer än det som sker idag.

Att satsa på polis ska vara en satsning på ökad jämlikhet och trygghet, inte en satsning på dom och vi.

Behöver polisen bättre verktyg för att jobba bättre? Bättre digital insyn? Troligen. Det behöver nog socialtjänsten också. Det viktiga är att samhället har kontroll mot missbruk, att det finns neutrala aktörer som granskar det som görs. Och det viktiga är att samhällets lokala myndigheter går samman för att gemensamt motarbeta kriminella gäng. Det är inte en enkel polisfråga, det är inte en slogan på valaffischer, det är myndighetsansvar på riktigt. Och det kostar och det måste få kosta!

Det finns ingen färdig lösning för alla situationer, vi har haft MC-gäng som samhällets hot, vi har haft utpressning från olika maffiaförsök genom årtioenden, vi har haft stöldligor från grannländer, vi har självklart också kriminalitet från nya svenskar, men den stora berättelsen är att de allra, allra flesta i Sverige – var vi än kommer ifrån, stad, glesbygd, arbetsinvandrade, flyktingar, överklass, underklass, medelklass – inte är brottslingar.

Att SD som är den svenska politikens mest kriminella parti vad gäller de valdas agerande, talar om invandrare som landets kriminella problem är bara pinsamt. (Varifrån kom egentligen all kriminalitet vi haft långt innan några flyktingar kom?) SD saknar moralisk kompass och måste diskuteras som de skandalskurkar de är.

När övriga borgerligheten gör deras rasism till sin kriminalpolitiska propaganda blir det farligt på riktigt.

Lag och rättvisa är vänsterkrafters nödvändiga mål.

Låt inte borgare förstöra den frågan igen.

Vad var det han gjorde Thomas Tenghammar, moderaten som gick ut och sa att det var ensamkommande flyktingar som skapade våldsupploppen i Malmö förra veckan?

Det var ju inte sant.

Han ljög.

Men den viktiga frågan är denna enkla.

Varför ljög han?