Och egentligen är det omöjligt att skriva om, det finns så många fällor, bara ett felaktigt ord kan såra någon, men nu tänker jag strunta i det. Jag tror inte att jag någonsin läst om hur mycket bögar, gay män berikar våra liv; nu när så många vågat komma ut. Att ha fått leva i en tid när nya könsidentiteter äntligen (ibland) tillåts presentera sig, och (ibland) tillåts leva jämställt och som vem som helst är alldeles underbart.
Jag vet allt om förtrycket i världen, om ohygglig förföljelse av homosexuella i olika länder, bögar som flator, men för en gångs skull har jag lust att skriva om glädjen av att leva i en tid när män som älskar män och kvinnor som älskar kvinnor steg för steg (äntligen) är på väg att erövra sin rättmätiga plats i levandet; hur de berikar livet, mångfalden, regnbågen.
Homosexualitet beskrivs alltid som ett problem – och är det – eftersom miljoner fördomar lever kvar och kan plåga livet ur dem, som många i denna värld ännu kallar ”avvikande”, ett groteskt sätt att beskriva medmänniskor som älskar eller åtrår.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag hade turen att födas i en familj där mina föräldrar hade många vänner och där de från början berättade för mig att det finns kvinnor som älskar kvinnor och män som älskar män. Om du är ett litet barn accepterar du världen som den är. Jaha, liksom. Det besynnerliga kom när jag gick ut i livet och ”upptäckte” att det fanns hårresande fördomar mot att älska någon av sitt eget kön. Varför? Det kan jag inte svara på; annat än att patriarkatet är byggt för att forma lojala män åt ledarmännen och att de använder ”det kvinnliga” som hotbild och en man som älskar män på ”fel” sätt är inte en i gänget osv.
Häromdagen talade jag med en väninna, en begåvad författare/dramatiker, som just lämnat in en pjäs de beställt till en teater. Och hon hade oroat sig. ”Jag är gammal (hon tillhör de där som är bevis på att sjuttio är det nya femtio) och kvinna.” Allt hon fått var ett okänt mansnamn. I själva verket blev det en underbar eftermiddag under vilken de bollade idéer med varandra. Hon hade fått en ny vän berättade hon glädjestrålande och tillade: ”Han är förstås bög.”
Efter att hon sagt det talade vi länge om den frihet det ofta är att som kvinna umgås med homosexuella män; de blir inte ”besvikna” om en kvinna är gammal, som min väninna påpekade, de ser människan och när man är yngre är det en häpnadsväckande lättnad att umgås med män, som inte vill något annat än vänskap, en helt annan ingång till manligheten. Den förhånas ofta. Jag minns att man när jag var yngre kallade kvinnor som helst umgicks med bögar för ”faghags”, hur man förlöjligade de kvinnor som föredrog att umgås med män à la Truman Capote, känd författare som aldrig stack under stol med att han var bög och glad över det, vilket ännu på 1970-talet var ovanligt. Eftersom han var megakändis och stolt bög blev det hans väninnor som förhånades.
En av de bästa vänner jag någonsin haft var Jacob Dahlin, känd från teve Caramba och sitt ”skål tammefan”, fast han såklart var såå mycket mer. Han dog i aids 1991 och jag saknar honom och tänker på honom nästan varje dag, trots att det är tjugofem år sedan han dog. Vi ältar inte sällan frågan om vad kärlek egentligen är. Nu när så många dör, liksom fortfarande ”unga”, fast de kan vara sjuttio (älskade Bodil Malmsten, till exempel) har jag tänkt att man vet med bestämdhet vilka man älskar när de dör, när det känns som om något oersättligt tagits ifrån en, när en del av livsgnistan släcks; så var det med Jacobs död.
I denna pessimistiska tid gläder jag mig åt att det i ett land som Sverige steg för steg blir allt möjligare att leva som den man är även om fördomarna finns kvar på många håll. Jag träffade Jacob första gången på Kreta på 70-talet, dit han rest med en väninna som ”täckmantel”. Det tog några år innan han kom ut offentligt, men när han gjorde det bidrog han till islossningen i frågan om homosexualitet.
Jag fick bara lust att, eftersom det alltid talas om problem hit och dit, berätta hur ljuvligt det är att ha fått uppleva skillnaden; att leva i en tid med Pride, med olika könsidentiteter, med flator, bögar, transpersoner – hur det berikar allas våra liv. Eftersom vi så sällan talar om det som faktiskt är gott med vår tid.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
