Det är detta som händer i Sverige.

Det finns något genant över oförmågan att hantera gränsdragningen mot fascister. Och farligt.

Historien är brutal i sin lektion. Fascism i olika former byggs upp med nationalism, hot mot svaga grupper (typ afghanska flyktingar), hat mot de som säger emot (journalister och feminister), och när borgarna vacklar så ökar hoten, de minskar inte genom passivitet.

Berättelsen om fascism är att den vill skapa en konflikt där de ”felaktiga” ska rensas ut, den lever på att skrämma och hota (gissa varför de uniformerar sig) och varje feghet från borgerliga i att möta det blir en normalisering där priset får betalas av de ”oönskade”, enligt fascismens människosyn.

Och det kommer till slut även vara de liberaler som tror att fascism kan bekämpas med att man ignorerar den (Lena Andersson). Herregud, vi pratar om terrorgrupper med aktiva mordbrännare och beväpnade mördare och de pratar om ”det demokratiska samtalet”.

Så vad göra?

Man bygger alternativ.

Jag menar, varför i all världen åkte LO och S till Almedalen i år när kommunpolitikerna där svek hela idén och släppte in fascisterna? Eller för den delen V och MP? Vad gör folkbildningsrörelserna på bokmässan i Göteborg? Kyrkan? Fack pressen?

Jo, jag kan förstå att små förlag som ekonomiskt är beroende av bokmässan, det är allt svårare att sälja böcker med nedlagd bokhandel, men jag kan inte förstå de som har makt att säga nej (de stora bjässarna) och som bara låtsas som inget. De har makten att tvinga den kommersiella ägaren att hålla bokmässan ren från fascister.

Men de vill inte.

Nu har ETC och Leopard och ABF Göteborg skapat ett alternativ för alla som vill. Vår Bokmassa är gratis, det är ett stort cirkustält några hundra meter från den kommersiella (på Heden), det är en himla massa böcker (billiga) och debatter och intervjuer med författare och aktivister. Och varje kväll underhållning. Om du är i Göteborg hoppas jag du verkligen använder tiden och kommer dit.

Jovisst är det ett svar på Bokmässans agerande, men det är också djupare politik.

All kamp för mänskliga rättigheter kräver oberoende och positiva exempel.

Det räcker inte att vara emot fascisterna, vi måste också alltid bygga alternativ.