Ledare: Det misshandlade ordet valfrihet

Jag väljer därför till synes smått. Ett endaste litet ord vill jag tala om. Ett missbrukat och missuppfattat litet ord. Ett viktigt ord. Ett som används i alla vår tids viktigaste debatter: Valfrihet.

Det första problemet med det lilla ordet är att det i medias ofta snuttifierande och förenklande format framstår som någonting en kan vara för eller emot. Punkt. Det spelar högern, S och MP rakt i händerna. Men sant är det inte.

Ordet valfrihet har vidare blivit synonymt med valfrihet mellan utförare, alltså vem som ska tjäna pengar på någonting. Som om det vore det enda i världen som gick att välja emellan.

Ytterligare ett problem med det lilla ordet är att det framställs som om marknadsekonomi och liberalism ökar den och att allt annat minskar den. Inte heller det är sant.

Valfrihet betyder helt enkelt att kunna välja mellan ting. Att ha alternativ. I debatten används det emellertid främst för att diskutera om privata företag ska ha rätt att ta dina skattepengar, göra dem till vinster och stoppa dem i sin egen ficka i stället för att göra verksamheten bättre inom vård, skola och omsorg. Detta tycker alla partier utom V är valfrihet. Stackars missuppfattade ord.

Frågar man i själva verket de som nyttjar vård, skola och omsorg vad det är de önskar välja så får det lilla ordet valfrihet sin sanna klang. De flesta är inte alls intresserade av att välja vilket företag som ska tjäna pengar på just dem eller deras barn eller äldre anhöriga. De vill välja helt andra saker. De vill kunna välja att gå på ur och skur-dagis. De vill välja hur de disponerar sina 15 timmar på förskolan över veckan, de vill att gamla mormor ska få välja vad och när hon ska äta och när och hur ofta hon ska få duscha och promenera på sitt boende. Och ingenting av det folk i verkligheten vill välja är beroende av att privata företag går med vinst på verksamheten.

I verkligheten är det faktiskt ofta snarare tvärtom. När det offentliga står för välfärden finns till exempel förutsättningarna att styra utbudet av inriktningar på verksamheterna. När vinstdrivande företag går in försvinner i praktiken den möjligheten. Företagen förväntas uppfylla vissa grundkrav men företagen som grupp har inget ansvar att erbjuda medborgaren ett brett utbud.

Vidare har vi tydligt sett hur företagens inträde på ”välfärdsmarknaden” inte har lett till en myriad små egenföretagare med originella idéer. I stället dominerar ett fåtal storföretag som erbjuder samma sak som det offentliga – fast med lite färre anställda, med sämre anställningsvillkor (främst för kvinnor), lite vanvård och några elever som plötsligt står helt utan skola, på köpet. Som en liten oönskad bonus så där.

Nåväl. Om en dryg vecka infaller i alla fall den viktigaste av valfriheter; att välja det parti som passar ens åsikter bäst. Då kan en välja att ge människor riktig valfrihet eller så kan en välja att ge företagen valfrihet att stoppa dina skattepengar i egen ficka. Det finns bara ett parti som vill förbjuda det. Statistiskt sett är det sannolikt att du håller med det partiet. Men du väljer själv. Det är valfrihet.