BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Under 1900-talet var det inte lätt att visa världens befolkning att de kunde få leva ett gott liv utan att snabba klimatförändringar skulle förstöra förutsättningarna för nästa generation. När användningen av fossila bränslen begränsades fick den fattige inte bli rikare och de rika måste bli fattigare.

Världens kommersiella företag såg då bara två alternativ: Fortsätt elda billiga fossila bränslen, tjänar pengar och förstör världen! Eller: Sluta elda fossila bränslen, rädda världen och förlora pengar! Det var lätt att välja fel.

Men det fanns individer, företag och stater som hade högre ambitioner. De använde så mycket pengar de kunde för att utveckla energi-effektiv teknik och teknik för att producera el och värme från förnybara källor. I början var det dyrt, men ju mer erfarenhet man skaffade desto billigare blev det.

Här fanns ekonomiska balanskonstnärer. Människor som gjorde sitt bästa för världen utan att gå i konkurs. De skapade ny teknik och nya sätt att använda resurser, skapelser som kommer att leva vidare längre än förmögenheter, långt efter deras egen död. Här fanns de som förstod att flisa grenar och toppar från skogsbruket och sälja till kraftvärmeverk, de som började tillverka pellets av sågspån, och de som konstruerade och reste det första trebladiga vindkraftverket i Danmark, eller de första solpanelerna med kopparrör invalsade i absorbatorer av aluminium. Det var inte klimatångest som drev dem. Det var lusten att visa att det gick att göra något bra!

Med politiskt samarbete kunde man få till stånd subventionssystem och koldioxidskatter som gjorde att tekniska möjligheter och industriella erfarenheter fick ner kostnaderna. Sveriges skatteväxling från löneskatt till miljöskatt, och Tysklands inmatningstariffer för sol- och vindel är glimrande exempel. Tysklands insats för solcellsindustrins utveckling – tillsammans med vad Japan gjorde innan och Kina de senaste åren – har gjort det lätt att rädda världen. Det är roligt att följa varje steg.

Det är härligt att sitta bredvid chefen för Mellanösterns största elproducent och höra hur entusiastisk han är över att producera väldens billigaste solel. Berätta att äntligen minskar Saudiarabien subventionerna på olja för elproduktion. Det var så roligt, därför att utan subventionerad olja får han stänga sina oljekraftverk och istället bygga solvärmekraftverk som med saltlager kan producera el dygnet runt och är billigare. Sedan visar han nyheten att en saudisk elleverantör i söndags skrev avtal med japanska Nissan och TEPCO om att introducera elbilar i Saudiarabien. När det är kul i Saudiarabien, då finns det hopp.

Tillsammans med företrädare för några av världens största finansföretag ritas bilden av företagens alternativ på ett nytt sätt: Alternativen är två på energiområdet: Man kan fortsätta investera i fossila bränslen, förstöra världen och förlora pengar. Men man kan också investera i förnybart, rädda världen och tjänar pengar. Det är mycket lättare att välja i dag än för 20 år sedan!

Men sedan diskuterar vi problemen. Det finns de som inte förstår bättre än att fortsätta med förstörande teknik och kommer att förlora pengar. Dem är det synd om.

Det finns också hänsynslöst sluga människor som vill köpa kolgruvor och kärnkraftverk i dag. Deras affärsidé är att suga ut vinster så länge det går och sedan via en konkurs lämna kostnader för avfall och återställande till skattebetalarna. Detta är ett verkligt problem som måste hanteras med skicklig politik och lagstiftning.

Men sedan finns det också de som inte vill att tekniska lösningar skall fungera, att miljö-problemen skall vara omöjliga att lösa. Det måste vara något fel med solel, vindkraft och bioenergi. Vanliga människor skall inte kunna lägga sig i energiförsörjningen. Besvärjelser om stora baskraftverk och svängmassa var sista försöken till försvar – som nu faller sönder. Dom har det nog inte heller så kul.

Roligare har vd:n för bolaget som sköter elnätet i östra Tyskland, det som en tag ägdes av Vattenfall. Han berättar att att när nätet ägdes av samma bolag som ägde kolkraftverken, påstod man att av stabilitetsskäl kunde man inte ha mer än fem procent förnybar el i nätet. När han blev chef för det fristående nätbolaget sa han att man nog klarade tio procent, när man fått tio procent sa han 20 procent, när man fått 20 procent sa han 40 procent. Förra året hade man över hälften av elen från sol och vind, nästan en femtedel av året hade man mer än 100 procent. Han har roligt när han berättar hur de löst alla problem. Tråkigare var det att äga kolkraft-verken.

Det är roligt att rädda världen. Därför kommer det att gå!