Det är häpnadsväckande hur snabbt fackliga företrädare kan byta fot. Kommunals Tobias Baudin var en av de som tydligast förklarade, när LO gick in i förhandlingarna om en ”moderniserad” arbetsrätt i somras, att saklig grund för uppsägning var en röd linje för arbetarfacken. Det ledde till att LO gick in i förhandlingen med ett tydligt förhandlingsmandat från förbunden: LO ”ska inte medverka till att förändra reglerna om saklig grund för uppsägning i las” löd formuleringen.
I en intervju med Arbetet, dagen innan förhandlingen startade förtydligade Baudin. Han sa då att det är ”tabu” att diskutera saklig grund för uppsägning.
Men nu har alltså både Kommunal och IF Metall ändå ställt sig bakom en uppgörelse som gjort just detta.
I den nya överenskommelsen mellan Svenskt näringsliv, PTK, IF metall och Kommunal står det att läsa så här i paragraf fyra: ”När fråga är om sakliga skäl i form av samarbetssvårigheter ska det för uppsägning vara tillräckligt att samarbetssvårigheterna varit så svåra att de påverkat arbetsplatsen negativt och varit av en sådan karaktär att de måste åtgärdas. Uppsägning måste då framstå som den enda kvarvarande rimliga åtgärden.”
Invändningarna från fackligt aktiva på golvet har varit tydliga. Den som är fackligt aktiv, och påpekar brister upprepade gånger, riskerar att upplevas som ”tjatig”. Och det finns en rad exempel på att just fackliga aktivister anklagas för att ha ”samarbetssvårigheter”.
Efter ett år av Black Lives Matter-aktivism bör vi dessutom tillägga att kampen mot diskriminering riskerar att försvåras.
Låt mig ta ett aktuellt exempel. Den här sommaren skakades Amnesty av anklagelser om rasism på arbetsplatsen. Det handlade bland annat om ordval, n-ordet har förekommit, men även kategoriseringar av människor utifrån hudfärg och etnisk grupptillhörighet. I senaste numret av Amnesty Press finns en artikel som ger perspektiv på vad som hänt. När jag läser den blir jag – trots de påvisade problemen – upplyft. För först när problem dras fram i ljuset kan förändring uppnås. På samma tema rekommenderar jag er att läsa intervjun med America Vera-Zavala här i veckans ETC, apropå hennes bok ”Svartskalle: en svensk historia”.
Men med nya skrivningen i las blir det alltså lättare att hänvisa till samarbetsproblem och kicka den som anmäler. Låt oss minnas varför den nuvarande las från 1970-talet innehåller vissa garantier för trygghet i anställning. Jo, för att det hade varit så mycket bråk och så mycket starkt tryck från arbetarkollektiven ute på arbetsplatserna, så mycket vilda strejker att arbetsgivarna var tvungna att acceptera lugnande reformer.
Vad händer nu? På PTK-sidan kallas uppgörelsen redan för ett nytt huvudavtal. Men det är oklart om man kan kalla det huvudavtal på LO-sidan. Men med tanke på att Saltsjöbadsavtalet 1938 inte undertecknades av alla dåvarande förbund och ändå i praktiken blev gällande överallt, är det troligt att det blir så. Och blir det lagstiftning så drabbar det förstås alla. Även om Vänsterpartiet upprepat kravet på misstroende mot Löfven, vilket är ett hinder för regeringen.
Från LO centralt är tongångarna försiktiga. Trots att två förbund gått emot en enig styrelse och representantskap. Ordföranden Susanna Gideonsson tror inte att samarbetet inom LO påverkas av att de två största förbunden nu ansluter sig till överenskommelsen.
– LO-förbunden har olika problem. IF metall och Kommunal har nu löst stora delar av sina. Inte minst är det här bra för Kommunals kvinnliga medlemmar, som har stora problem med otrygga anställningar. Ibland går LO fram gemensamt, ibland agerar förbunden själva. Det är precis som det ska vara, säger hon till tidningen Arbetet.
Men det mullrar i flera förbund. ”En sak är säker, det kommer få effekter på LO och LO:s roll. Exakt vilka konsekvenserna blir för samarbetet inom LO och LO:s roll framöver måste vi nu analysera”, skriver Sekos ordförande Valle Karlsson i en kommentar.
”Det är ingen hemlighet att det var ansträngt tidigare och jag har svårt att se att den här nyheten skulle göra den situationen bättre”, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm i ett pressmeddelande.
Lindholm pekar på att Kommunal och IF metall tillstyrkt en överenskommelse som får konsekvenser även för andra branscher än deras egna.
– Det här är katastrof för våra medlemmar, säger Transports ordförande Tommy Wreeth till Arbetet.
Unga byggare förklarar i ett uttalande vad det handlar om: ”Arbetarrörelsen har ett större ansvar, det handlar om att vi har en idé om ett annat samhälle, ett bättre samhälle för arbetare. Kortsiktiga uppgörelser med Svenskt Näringsliv för att säkra en svag regering görs nu på bekostnad av sammanhållningen i LO.”
Låt mig låna aktivisten Frances Tuuloskorpis formulering av vad som ligger på bordet. Det är ingen framgång, det är ett las-kras.
När facklig enighet behövs som mest, för att sätta press på regeringen, har den krackelerat.
Men låt oss hoppas att den här striden inte över! Jag noterar att bland de lokala fack-klubbar som hittills har undertecknat budkaveln ”Försvara turordningsreglerna i las”, finns bland annat 34 från IF metall. Det kan fortfarande bli bråkigt. Och det ska det bli.
