Den verkar överleva allt. Även vid de mest tvära kast och förändringar av politiken följer konsensuskulturen med. Vi svenskar kan sannerligen ändra våra åsikter men vi verkar föredra att göra det samtidigt och i grupp.

Flyktingkrisen är ett känt exempel. Innan 2015 var så gott som alla partier överens om värdet av att ta emot flyktingar, idag är det närmast tabu att stå kvar vid idéer om öppna gränser. Innan kriget i Ukraina var en majoritet av svenskarna emot ett Natointräde, nu är åtta av tio svenskar för medlemskap i militäralliansen.

Och just konsensuskultur och grupptänkande (snarare än korruption och illvilja) ligger bakom många av de skandaler vi haft i Sverige. Macchiarini-skandalen, det olösta mordet på Olof Palme, bygget av nya Karolinska och Quick-utredningen har alla i efterhand diskuterats i ljuset av dessa fenomen.

Om det är typiskt för bara Sverige vet jag inte, men att det är karakteristiskt svenskt är uppenbart.

Att vi gick med i Nato, utan någon större debatt eller folkomröstning är bara en i raden av de stora svenska, kollektiva omsvängningarna.

Det är dags igen. Nu är tanken att vi genom godkännandet av ett militärt avtalet för utplacering av utrustning och amerikanska trupper (DCA-avtalet) inte bara ska lämna en tidigare kär svensk princip. Vi ska lämna flera samtidigt.

Här kommer några exempel:

1. Sverige har i decennier varit en förespråkare för nedrustning av kärnvapen. Men I DCA-avtalet med USA kräver vi inget undantag för kärnvapen på svenskt territorium. Detta trots att våra grannländer har sådana förebehåll inskrivna.

2. Sverige vill ha full suveränitet över vårt territorium. Men enligt den juridiska fakulteten på Stockholms Universitet ger avtalet USA nästan obegränsad rätt till tillträde till svenskt territorium och 17 militära anläggningar. Det menar att det är oklart om Sverige kan hindra amerikanska aktiviteter på militära anläggningar.

3. Vi svenskar är väldigt stolta över vår unika svenska sexuallagstiftning. Men att svensk sexualbrottslagstiftning är mer långtgående än den amerikanska tas inte upp i avtalet. I praktiken innebär det att den svenska samtyckeslagen åker i papperskorgen, om en amerikansk soldat är förövaren. Och att en kvinna som våldtagits av en amerikansk soldat ska föra sin talan i en amerikansk militärdomstol, även om brottet skett i Sverige.

4. Svensk försvarspolitik har alltid utgått från vikten av avspänning i närområdet och att vi är ett litet land som är granne med Ryssland. Detta kan enkelt komma att krocka med amerikansk försvarspolitisk strategi. Men avtalet väcker många frågor kring vilket handlingsutrymme en svensk regering har om våra intressen går emot de amerikanska.

Det är bara ett litet axplock. DCA-avtalet sätter många tidigare självklara svenska principer i gungning.

Vänsterpartiet har lämnat in en vilandeförklaring till riksdagen. Om de på tisdagen lyckas samla stöd hos minst 58 ledamöter kan omröstningen skjutas upp ett år. Det finns onekligen finns många frågor av stor vikt som skulle behöva debatteras och få en demokratisk förankring.

Det blev aldrig någon riktig Nato-debatt i Sverige. Riksdagen borde ta chansen att i vart fall ha en DCA-debatt.

Konsensuslandet Sverige skulle må bra av det. För det som skrämmer mig mest med DCA-avtalet är inte USA eller ens Donald Trump.

Det är vad svenskarna verkar vara beredda att ge upp. Hur vi utan diskussion slänger omhuldade principer överbord.