USA:s olagliga handelsblockader, som påtvingats även andra länder, har förvisso pressat Kuba till en djup fattigdomsnivå, men det ständiga krigshotet har också hållit enpartistaten under armarna och varit kommunistpartiets enda argument för diktaturen. För att ”försvara revolutionen” har allt som en revolution ska innehålla kunnat stoppas.

Kubas politiska ledning skulle aldrig ha funnits kvar idag om inte USA:s bojkottpolitik gjort varje opposition omöjlig inom landet. Alla andra politiska strategier än regeringens har kunnat kallas ”förräderi”. 

Precis som dagens verkningslösa sanktioner mot Vladimir Putin bara ger den ryska ledningen makt att krossa ”västvänlig opposition” så har USA:s Kubapolitik cementerat en regim som borde pensionerats för 30 år sedan. Ja, det var ett plågsamt skämt när ledningen ”förnyades” för några år sedan genom att 80-åringen Raul Castro tog makten.

I och med Sovjetunionens fall upphörde Kuba att vara ett problem för USA. Landets ekonomi var oljedopad från Sovjet och att Fidel Castro lyckades byta det efter några riktigt djupa krisår på 90-talet till venezuelansk oljedopning ändrade inte faktum. Kubas roll i världen (framför allt militärt i Afrika) hängde på Sovjets stöd. 

Jag har svårt att se annat motiv för den fortsatta bojkottpolitiken än ren missunnsamhet och en tro att landet skulle självdö som ett varnande exempel.

Att Kuba nu kanske äntligen kan börja se öppningar ekonomiskt handlar om att övriga länder i Latinamerika inte längre accepterar USA:s agerande.

Även om avståndet mellan Kuba och andra ekonomier växer, visar historien att regimer inte självdör av fattigdom, Det måste finnas en motmakt inom landet och hela kommunistpartiets makt bygger på att det aldrig får skapas.

Som socialist måste man också kunna se Kuba som det stora misslyckandet när det gäller demokratisk motmakt.

Det finns inga som helst argument mot riktig frihet på Kuba.

Total yttrandefrihet och tryckfrihet.

Absolut rätt att bilda självständiga organisationer, fackföreningar och lokala råd.

Rätt att organisera lokal ekonomi utifrån självstyrande.

Rätt att bilda politiska partier och ställa upp i allmänna val, rätt att resa fritt och självklart rätt till fria och ocensuerade medier och internet.

Det enda som hindrat det här i 50 år är kommunistpartiets diktatur. Motståndet mot demokrati har bara en ansvarig: Castroregimen. Att USA hjälpt till är en av historiens många paradoxer.

Så vad ska hända nu? Många tror att Kuba ska bli ett hotellparadis för amerikaner och det är kanske också regimens dröm, för stora utländska bolag gör det lättare för ledningen att behålla den ekonomiska och politiska makten i övrigt.

Det är inte säkert att Kuba får några oligarker av den enkla anledningen att kontrollen ligger kvar i partitoppen.

Men jag själv tror på en annan utveckling. 

Ju mer jag studerar den nya tekniska revolutionen (fri energi och fri information och ”internet of things” där alla maskiner är kopplade i ett nätverk vilket faktiskt kan skapa ett nytt produktionssystem), desto mer tror jag att Kuba har fantastiska framtidsmöjligheter som andra fattiga stater saknas.

Det är ett av världens mest utbildade folk. (Du kommer vid besök bli chockad över vilka akademiska diskussioner du kan ha med ungdomar – bara du inte pratar politik…)

Det här är den kanske viktigaste rikedomen i framtiden.

Trots fattigdom är man framstående inom forskning och medicin och social vetenskap. Det man saknar av IT kommer man snabbt hämta upp.

Kunskap är all utvecklings verkliga moder.

Men kunskap behöver frihet för att kunna göra nytta.

Landets tropiska klimat gör att det verkligen kan bli lokalt självförsörjande på både mat och energi om bara centralmaktens monopol bryts sönder. (Kommunistpartiets makt bygger lika mycket på smutsig energimakt och livsmedelsmakt som på övervakning och byråkrati.)

En ny ekonomi kan blomstra på grund av att den tekniska revolutionen gör lokal självmakt möjlig utan att ett land behöver gå omvägen via privat kapitalackumulation á la Ryssland och Kina. 

Men en sådan ekonomi behöver ständig demokrati och kommunistpartiets förlamning av kubansk ekonomi kommer inte att brytas utan lokal motmakt.

Castros maktapparat hoppas på utländskt kapital för att behålla makten.

Så härligt det vore om Kuba istället fick bli fritt både kapitalets och kommunismens ekonomiska diktatur.

Ja, det är klart Kubas omvandling därför kommer kräva både solidaritet och stöd från omvärlden.

Och vi i Sverige kan kanske äntligen göra lite nytta.