Jag stirrar på skärmen. Det står “Du har blivit beviljad a-kassa”. Först går det ett rus i kroppen. Det är det här jag har längtat efter. Men bara efter några sekunder känner jag att jag blir nervös. Ska jag skämmas nu? För nu står det här, svart på vitt. Jag är arbetslös.
På bengali säger vi “manush ki bolbe?”, vilket betyder “vad kommer folk säga?”. Jag bär med mig det, samtidigt som jantelagen inte vill att jag ska “sticka ut”. Det vanliga är att ha ett jobb, att ha en identitet. Mina kollegor har dessutom varit mina vänner, och arbetsplatsen har gett mig en rutin och ett syfte med vardagen. Plötsligt är jag inte bara ensam, utan känner att jag inte har en mening längre. Pengarna jag får in varje månad kommer inte längre från mitt egna arbete, utan från a-kassan.
Så, varför skäms jag?
I somras gick jag på en fest med många från samma bransch som jag. Med ett glas läsk i handen (jag dricker inte alkohol), försökte jag besvara frågan “Var jobbar du nånstans?”. Eftersom jag visste att jag hade blivit uppsagd, så kunde jag berätta det. De flesta var förstående, eftersom det är inflation och branschen går igenom en kris just nu. Men det kändes ändå pinsamt. Här har alla en gemenskap, och jag tillhör inte den längre. Känslan blev värre när jag försökte lägga in ett “men om ni söker nån som kan jobba för er, så säg till!”. Jag forcerade fram ett skratt. Som arbetssökande måste man visa framfötterna, har jag lärt mig från Arbetsförmedlingen. Inte nog med att jag kände mig utanför, nu lät jag desperat också.
Jag kan inte vara den enda som skäms för att vara arbetslös?
Men att vara medlem i a-kassan och i sitt fackförbund ska inte vara skamligt. Det är ännu ett kapitel i arbetslivet, och egentligen en naturlig del av ens liv. Ibland har man inte jobb, och då får man ersättning från a-kassan och kanske dessutom en inkomstförsäkring från facket. Tvärtom, så är medlemskapet något att vara stolt över.
Samtidigt så har Tidöregeringen bestämt att a-kassan ska sänkas var hundrade dag. Det kommer drabba många arbetssökande i hela Sverige. Framförallt utsätter det låginkomsttagare för en stor minskning, de kan förlora upp emot 2000 kr per månad med den här förändringen. Den nya a-kassan föreslås träda i kraft i oktober 2025.
Vi behöver tid att ställa om. Hitta nya jobb, en utbildning eller en ny karriär. Den tiden kräver också att vi kan ställa mat på bordet. Om vi inte hade haft a-kassan, så hade många haft svårt att ta sig tillbaka till arbetslivet. Annars är det bara de rika som har den möjligheten. För att samhället ska fungera, så behöver a-kassan fungera.
Den här tiden är också viktig för återhämtning. Ekorrhjulet som arbetslivet egentligen är, fylls ofta med stress och krav, som vi faktiskt behöver en paus ifrån ibland. Vi kanske borde kalla det arbetsbefriade, istället för arbetslösa.
Vi kan byta ut skammen mot stolthet. Den som hoppar bungyjump vet att även om man faller mot marken, så kommer repet att dra upp en. Vi har ett system ska ska ta emot oss när vi faller.
Ingen gav mig ett jobberbjudande efter den där festen. Men just nu känner jag mig trygg i att jag kommer hitta ett jobb i framtiden. Det finns inget att skämmas över med den här situationen. Jag är tacksam för medlemskapet i facket och a-kassan. Nu börjar ett nytt kapitel i mitt arbetsliv.
