Jag förstår att min tanke inte är originell: just nu sitter människor över hela världen och ser samma sak och tänker "vad hemskt".

Vilket vanligen är en betryggande insikt – det brukar betyda att någon annan tar tag i saken. I de fall då jag är den enda som tänker "vad hemskt" faller det på mig att agera: jag måste upplysa människor, få dem att dela min upprördhet.

Men hör man om att människor dödas, då vet man att någon kommer att åtalas. Den upprördhet man upplever blir då inte av det uppfordrande slaget, utan snarast ett passivt medlidande.

Det är dock något underligt med den massförstörelse som pågår nu. Alla tänker "vad hemskt" – och det är allt.

Ingen ställs till svars.

Detta är ett brott utan namn, som ingen kommer att åtalas för.

Hela områden har utplånats och marken ligger svart och förkolnad. Människor brinner inne i sina bilar på väg att fly. En halv miljard djur är döda. Kan man ens tänka sig så många av någonting? Jag har aldrig ens sett en halv miljard av något, förutom sandkorn. Och att sätta sig in i det lidande som vartenda ett av dessa djur upplevt före döden? Hela arter befaras ha raderats ut.

Koalor är långsamma, de kan inte springa därifrån eller sätta sig i en bil. De har suttit i sina eukalyptusträd och ätit blad i tjugofem miljoner år. De söker skydd bland bladen, som de alltid gjort. Hur skulle evolutionen kunnat förutse att just dessa blad skulle visa sig extremt lättantändliga? Hur skulle koalorna kunnat veta att människan tänkte utveckla ett system som heter kolonialism, ta över Australien och börja hugga ner deras skogar? Och ett annat system som skulle höja Australiens temperatur till femtio grader?

Snart finns de bara som gosedjur, för att föräldrar vill att barnen ska lära sig empati, för att själva se bort när de verkliga djuren utrotas. Det är något fruktansvärt med gosedjur: de vill att man ska känna kärlek till den värld som de, genom massproduktion, förstör.

Mord är ett brott i alla länder, folkmord är ett brott sedan 1948, men mord på naturen – ekocid – erkänns inte som ett brott av internationella organisationer.

Det finns inte.

Hur kan detta inte vara ett brott? Det är ju det största brottet av alla!

Hur kan det komma sig att vårt samhällssystem helt saknar verktyg mot detta?

Hur kommer det sig att allt världens ledare gör är att säga "Vad hemskt"? Hur kan de ansvariga gå lösa och dessutom vara de rikaste och mäktigaste?

När en terrorist dödar en handfull människor blir han dödad eller fängslad för livet. Men nu åtalas ingen.

Det är den historiskt sämsta tajmningen någonsin att just de länder som drabbas av enorma bränder: USA, Brasilien och Australien, leds av de absolut sämst lämpade för att ta hand om situationen. I Brasilien sitter en ledare som kallar sig "Mr Chainsaw" och skryter om att han ska hugga ner fler träd, i USA en som skämtar om sin hårspray, i Australien en som skyller på miljöaktivisterna. Vice premiärministern hävdar att "bränder har vi alltid haft" och far ut mot dem som påstår att det skulle ha något med klimatförändringarna att göra.

Han fick massiv kritik av chefer för brandförsvar och räddningspersonal, som kräver i ett upprop att regeringen förstår ordet "oöverträffad". När premiärministern besökte New South Wales, den värst drabbade delstaten, jagade invånarna ut honom och skrek: "Varför kom bara fyra brandbilar för att försvara oss? Vem röstar på liberalerna här? Ingen!"

Det är dags att erkänna ekocid som ett brott. Många aktivister och internationella advokater har redan lyft frågan. Om ekocid vore ett brott skulle de som skövlar skogen kunna ställas inför internationell rätt. Företag som Exxon, Shell och Aramco skulle åtalas. Bolsonaro, Trump och Scott Morrison likaså.

Det är bara tio länder i världen som har erkänt ekocid som brott. Det är Vietnam, Ecuador, Ryssland, Kazakstan med flera. Ingen av de största kapitalistiska nationerna erkänner ekocid som brott.

Varför inte? Därför att det är kapitalismen som orsakar det. Kapitalismens lag är endast en: ständig ackumulation. Den lagen är i längden oförenlig med jordens överlevnad. Ju mer tillväxt ett land har, desto mer släpper det ut. Det går inte att utvinna oändlig vinst utan att öka utsläppen, och det klarar inte klimatet. Det är också så att kapitalismens brott aldrig får namn. Dess offer får inga museum, dess murar kallas aldrig "Muren", de döda skrivs aldrig upp på något konto. Hade det enbart varit någon skum diktatur som orsakat alla utsläpp, hade det hetat brott mot mänskligheten direkt. Men nu nämner vi det inte ens. Vi kallar det "klimatförändringar" vilket är en fruktansvärd tankens censur. Det är som om vi skulle kalla massmord för livsförändringar. Det heter inte klimatförändringar – det heter miljömord.