Annie Lööf pratar gärna med företagare. Tillsammans vill de sänka momssatser och avgifter. Vi har fattat.

Jag pratar också med folk. Mest med arbetstagare. Men med många arbetsgivare också. Här kommer några erfarenheter från de samtalen, som Annie Lööf garanterat inte kommer att ta upp i sitt tal ikväll, eller i något annat tal.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Stor lunchrestaurang. Arbetsgivaren här behöver inte ens betala full lön för många av sina anställda. Det gör Arbetsförmedlingen åt honom. På frågan vad han gör med överskottet svarar han: ”Det tar jag själv.”

Steakhouse i Stockholm City. Ägaren har inte brytt sig om att teckna kollektivavtal. När det sker arbetsplatsolyckor, när någon i personalen skadar sig, skickar han dem till sjukhuset. ”Eller psykakuten kanske”, som han säger.

På en pizzeria jobbade en anställd med anställningsstöd. När han ringde och sjukanmälde sig en dag ringde arbetsgivaren direkt till Arbetsförmedlingen och sa ”han är sjuk, ge mig en ny”. Den sjukanmälde anställde var med det uppsagd, avvecklad, avpolletterad. Det tyckte arbetsgivaren var helt rimligt.

I en stor kafékedja, som Annie Lööf pratat sig varm om i tv och älskar att lägga presskonferenser på, finns anställda tjejer som inte ens har tid över att gå på toaletten för att byta tampong. Undrar om Annie Lööf vet hur det känns att arbeta medan det rinner mensblod på insidan av låren, för att din vinstmaximerande kapitalgiriga arbetsgivare inte har planerat bemanningen så att det är möjligt att gå ifrån.

En av Sveriges, och världens, bästa och finaste restauranger saknar kollektivavtal. En av ägarna är miljardär, men bolaget har inte råd att teckna avtal säger man. Det är ”för dyrt”. Men det är viktigt för att subventionera den verksamheten och alla de andra också. För Annie Lööf.

Annie Lööf lever för subventioner. Hon älskar att subventionera alla företagare, oavsett hur de beter sig. Oavsett om de behöver subventioneras eller inte. Skit i arbetsgivarnas ansvarskänsla för sina anställdas villkor och arbetsmiljö. Deras kollektivavtalsbenägenhet, huruvida de stoppar sina nyvunna pengar i egna fickor, hur de behandlar sin personal eller sköter rehabilitering och företagshälsovårdsfrågor.

Det viktiga är att företagen får sinnesfrid och mer pengar över.

Och att alla som vet hur det är att drabbas av dåliga villkor, dålig arbetsmiljö och dåliga löner för att ens arbetsgivare är en girig subventionerad idiot håller käften.

Och lever i en bubbla.

Som Annie Lööf.