Det finns en fara med att sitta i regering och ständigt kritiseras för det man gör. Nämligen att man börjar försvara det som är misslyckanden eftersom man inte vill framstå som svag. En regering ska ju alltid visa regeringsduglighet.

Det är precis den fällan Åsa Romson faller i när hon hemkommen från Lima beskriver klimatmötet som en framgång. Hon gör det med ord som dansar på lina. ”Jag hoppas att så många länder som möjligt nu tar ansvar och formulerar sina klimatmål”...

Hoppas kan man ju göra men frågan var väl vad Lima-mötet ledde till.

Svaret är ju ... ingenting.

Det är den sista i raden av kollapsade globala förhandlingar, ett förmöte inför ett annat möte i Paris 2015 som i sin tur riskerar bli ett förmöte till ett annat möte i ... ja, vardå?

Den enkla historien från Lima är att internationell politik stoppas av nationella storföretag som med skarp lobbying och hot om ekonomisk katastrof förlamar politiken. Kortsiktiga vinster för ägare av banker och energiföretag går före den omställning som måste till.

Det finns ingen anledning för en MP-minister att i det läget framställa ett möte som en framgång om det enda man har gjort är att komma överens om att det är viktigt att mötas och skapa en politik.

Om Åsa Romson var i opposition skulle hon ryta till om ett klimatpolitisk nederlag i raden av många fler.

Världen behöver inte miljöpartier som försöker lugna oss inför ett hot där varje myrsteg är ett misslyckande. Klockan tickar. 2-gradersmålet är snart utom räckhåll.

Världen behöver miljöpartier som skapar opinion inför vår viktigaste politiska fråga, även om de sitter i regering.