Denna sommar likt andra somrar kan vi höra på nyheterna om sexuella trakasserier, våldtäktsförsök och våldtäkter på gator, torg, festivaler, i parker och i bostäder. Många är offren och många är de som upprörs och undrar hur det kan hända. De som är medvetna och ser mönstren ser också att alla brott har en gemensam nämnare; förövarna är män, män som hatar kvinnor.
Att diskutera och debattera problematiken kring våldtäktskulturen får ofta fel fokus. Debatten brukar inte komma att handla om att det faktiskt är män som våldtar utan om de män som INTE våldtar.
De flesta män vill bli sedda som en schyst kille och det är vad många anser sig vara. Men tyvärr går det inte att se på utsidan. Våldtäktsmän ses av andra män som monster, i princip inte som människor och det uttrycks att de borde få en massa stryk, kastreras och till och med mördas. Men våldtäktsmän är också män, vanliga människor som kan vara din arbetskamrat, granne eller bästa vän. Det är män med titlar, politiska uppdrag, offentligt anställda, byggnadsarbetare, rika och fattiga, män med familj och män som lever ensamma. På ytan helt vanliga män. Och det handlar inte om ett fåtal män, det är inget litet problem där några få står för våldtäkter och trakasserier. Det är en del av en struktur där män ser sig ha makten över kvinnor och där en stor grupp män kommer undan.
En del har fått för sig att sexuella trakasserier och våldtäkter har ökat på senare år och är något nytt som äldre män aldrig har sysslat med. Sanningen är en annan. Många äldre kvinnor vittnar om deras tid i skolan där killar hade tävlingar som kunde gå ut på att de skulle kyssa alla tjejerna i skolan på munnen, den som hade kysst flest vann. Eller situationer där man fick en hand uppkörd mellan benen bakifrån eller blev tagen på brösten. Om inte varje dag så flera gånger i månaden. De berättar om en ungdom där de har blivit tafsade på på konserter, på krogen och på fester. Och det sker på samma sätt i dag.
En stor del av strukturen ligger i hur vi män beter oss i grupp. Vi män som blir arga över hur flickor och kvinnor blir trakasserade måste höja våra röster när andra män pratar illa om kvinnor. Det är inte rimligt att du som upprörs över sexuella trakasserier är samma man som senare är med och skämtar förnedrande om kvinnor. Tyvärr är det så strukturen ser ut och den leder till att kvinnor nedvärderas. En struktur som gör att män vågar ta sig friheten att ta makten över kvinnor, trakassera, våldta. Döda.
Vi är många män, de allra flesta, som aldrig skulle förgripa sig på någon men som är helt passiva i situationer där vi borde agera. Vi ser inte kvinnan på krogen som inte släpps fram av en man, vi säger inte ifrån när polaren tar en kvinna på rumpan, vi är inte aktiva på nätet för att stå upp emot näthat. Det får vara slut med det nu. Alla män är ansvariga för att få till en förändring.
Vi män måste förena oss med alla de kvinnor som ifrågasätter strukturen. Vi måste sluta vara de tysta männen som inte ser, som inte agerar, som vänder bort blicken för att slippa se. Vi måste vara de män som fördömer i ord OCH i handling. Vi måste bli arga på samhället, arga på strukturer och normer som tillåter kvinnohat. Vi måste bli arga på män som skadar kvinnor, män som ser på, män som tittar bort och män som hellre uttrycker att just de inte våldtar i stället för att lägga energin på att stoppa män som våldtar. Vi måste bli män som slutar hata kvinnor.
