Den 20 september, en dag då alla, oavsett om man sysslar med politik eller inte, ställer sig frågan om vad som kommer att hända med Sveriges ekonomi? Regeringen sitter ivrigt väntandes på Magdalena Anderssons presskonferens medan högerpolitikerna har skickat ut sina debattartiklar där de sågar budgeten, redan innan den har presenterats. Den här budgeten är den dokumentation Socialdemokraterna lämnar över till Sveriges medborgare i vilken de måste leverera.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det som i den nya budgeten har uppmärksammats medialt är de 10 extra miljarderna till välfärden, större satsningar på arbetsmarknaden, utbyggnad av lärarprogrammet med fler utbildningsplatser och vidare 8,7 miljarder för underhåll av järnvägen. Detta är välbehövda resurser. Men det behövs nya och större kliv för att ta Sveriges välfärdsbygge till nästa nivå. Små justeringar i skattenivåerna och sporadiska anslag är visserligen bättre än ingenting, men socialdemokratin måste ha högre ambitioner än att förvalta i grunden borgerliga system.
När Socialdemokraterna tar efter alliansen handlar det inte om att driva en politik där man höjer de sänkta skatterna eller att skifta om till en offensiv finanspolitik, för det räcker inte med det. Man måste våga ta tag i samhällsstrukturerna och börja prata om hur vi reformerar systemen. Efter åtta år vid makten sänkte inte bara alliansen skatten, de har implementerat ett marknadssystem i välfärden som riskerar att permanentas.
Den nya budgeten är till stor del en manual över hur man överöser pengar till system som i grunden är felkonstruerade eller rakt av borgerliga. Jag har identifierat tre områden där Socialdemokraterna måste börja våga driva på en politik som ändrar strukturer mer än att bara vara ekonomiska tillskott: Skolan, sjukvården och skattesystemet.
Det är ingen nyhet att svenska skolan halkar efter. Skolresultaten sjunker samtidigt som läraryrket blir mindre attraktivt. Att investera i mindre klasser och ett kunskapslyft är ett steg i rätt riktning. Men skolan är också ett av de områden som kräver en förändring strukturellt. Det handlar om att reformera det fria skolvalet, införa kommunalt veto för nyetablering av friskolor och att stoppa riskkapitalisternas skolexperiment.
Vad gäller sjukvården har man dels tillåtit en omfattande privatisering och utförsäljning av många landsting. I dag ser vi exempelvis Stockholms läns landsting som har drabbats av underskott på grund av privatiseringar som fullständigt har dränerat skattebetalarna. Socialdemokraterna måste våga ta tag i frågor som LOV och vinster i välfärden, annars kan inte välfärden upprätthålla kvalitet och likvärdighet. Socialdemokraterna bör titta på att slopa tvångs-LOV, införa landstingsveto mot nyetableringar inom vården och kraftigt begränsa vinstuttag.
Till sist måste skattesystemet i sin helhet reformeras. Att gå med på subventionering av enstaka branscher som till exempel Rut, är kass och ineffektiv skattepolitik. Förvisso har Socialdemokraterna i sin budget ett förslag på ökade resurser till Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Ett steg i rätt riktning men det krävs mer än så. Att öka skatten efter borgerlighetens sänkning är inte lösningen på problemet. Skattesystemet är i dag som en schweizisk ost full av hål och särlösningar. Vi behöver ett skattesystem som är stabilt, förutsägbart, enhetligt och effektivt. Avskaffa hela buffén av skatteavdrag (till exempel ränte- och Rut/Rot-avdrag) och inför
i stället stabila och effektiva skattebaser som premierar löneinkomst framför kapitalägande och som ökar skatteintäkterna.
Socialdemokraterna kan mer än så. Jag tror på att man trots ett instabilt läge med en minoritetsregering måste kunna se längre än att bara rätta till borgarnas kassa politik. Man måste döda strukturer som under åtta år har fäst sig i vår gemensamma välfärd, som hindrar Sverige från att utvecklas till ett jämlikare land. Då räcker inte höjda skatter, det krävs strukturella systemförändringar.