Det vi följer är då pengarnas smutsiga spår.
Redan 2015 började det som i helgen blev en segerdans för ett fascistiskt parti. Det var på våren som SD-ledningen till sin egen förvåning plötsligt fick besök av de stora privata vårdföretagen. Orsaken var att S och V gjort en överenskommelse om att begränsa vinsterna i välfärdsföretagen. Näringslivet svarade med att inleda samtal med det där partiet som ingen ville ta i med tång. Vågmästaren som alltid lämnade kvar det bruna slemmet i form av rasism och hat när de kröp fram. Nu blev det luncher och samtal med utsända från Svenskt Näringsliv.
Snart följdes det upp av riskkapitalbolagen. Nordic Capital och Capio knackade på dörren och det kan tyckas märkligt, riskkapitalets ideologi är ju global, nationalism en styggelse, men nu handlade det om affärer. Om vinstbegränsning skulle gå igenom kunde riskkapitalet misslyckas med de där börsnoteringarna av välfärdsbolag som skulle ge dem enorma vinster.
Så man knackade på dörren.
Och våren 2015 bytte också SD politik, nu var man emot vinstbegränsningar (vilket man hade gått till val på året före) och med det bytet var pengarna säkrade för de oroliga miljardärerna. Uppgörelsen mellan S och V blev tandlös då riskdagen aldrig skulle godkänna den nu när SD bytt sida. Miljoner välfärdskronor blev snart miljarder kronor.
Det här är ju många år sedan nu, sådant som glöms och på den tiden skrevs fortfarande kritiska debattartiklar i affärstidningarna över samröre med SD. Men mellan skål och vägg kunde man ju erkänna att det trots allt var bra för affärerna.
2018. Den sönderfallande Alliansen är för svag för att bilda regering, de rödgröna nästan lika svaga och då ryter plötsligt en nestor ifrån och säger det otänkbara, det som ingen trott skulle komma från just hennes mun.
Antonia Ax:son Jonsson, den radikala humanistiska, rentav lite feministiska företagsledaren, hon som haft lokala uppdrag för Folkpartiet (ja, på den tiden då Folkpartiet hette Folkpartiet och var ett socialliberalt parti), hon som ansågs som en av de skarpaste kritikerna av SD… Hon vände på kappan och krävde att Alliansen skulle göra upp med partiet.
Ja, med de bruna fortfarande unga fascisterna som ännu inte städat bort judeskämten ur garderoberna.
Hon förklarade i Dagens Industri:
”Om man tittar på den praktiska politiken, på det som är viktigt för näringslivet: företagarpolitiken, skatterna och ekonomin, så ser jag inte att Sverigedemokraterna behöver vara ett stort problem för Alliansen.”
Och:
”Det finns en beröringsskräck och en rädsla för att göra sig beroende av dem. Men jag anser att man måste ha en mer pragmatisk syn på detta…”
Vad hade hänt?
Vad gjorde liberalen till den som försökte tvätta SD lite renare?
Vinster i välfärden hotades igen.
De egna vinsterna!
Nu blev det istället en Januariöverenskommelse där S lovade att inget göra.
Men utspelet 2018 blev starten för en borgerlig medial offensiv från Dagens Industri, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och ett antal betalda tankesmedjor och trollande sociala medier där budskapet var väldigt enkelt.
Gör upp med SD.
In med dem i värmen.
Hur farligt kan det vara?
Och det blev köttbullslunch med Ebba, det blev fika med Ulf och det blev tillslut vapenvila med en spurtande liberal som snart kommer förklara att detta med rasism är väl ändå inte sant och förresten vill SD bygga kärnkraft precis som vi.
Och nu heter Svenskt Näringslivs talesperson Wallenberg och han nickar gillande.
Allt det vi sett och det som Dagens ETC varnat för och avslöjat kring, alltså det blåbruna projektet, har visat sig vara sant.
Så gick det till när pengarna tvättade fascismen ren i jakten på mer billiga pengar.
Men har de också blivit fascister själva? Är borgerligheten numera öppna rasister, rädda för folkutbyte och oroliga över antalet invandrare?
Nej, knappast.
Det vi sett är något som alltid styr en borgerlig själ.
Man skiljer på affärer och det privata.
På vad som är möjligt och vad som är moraliskt riktigt.
En företagsledare kan göra affärer med vem som helst om det gynnar ägaren och ändå åka hem på kvällen och vara både antirasist och humanist i en evig cirkel av förnekelse där det man gör inte alls är det man tycker, det är bara det som ger mest.
Att aldrig leva som det man anser, att alltid säga som i de sämsta maffiafilmerna att ”det är inget personligt, det är bara affärer”.
Poängen är att det där inte gäller fascister. De lever som de lär, de är rasister, de hatar, de kommer skapa kriser och oro för att skapa mera makt för det handlar inte bara om pengar, det handlar om den starkes rätt.
Och tro inte att reseledaren är framme än.
Nu när vår huvuduppgift blir att bekämpa denna slipsklädda fascism fungerar det inte att tro att det går att tala förnuft med liberala finstämda företagare.
De sviker allt för pengarna.
