Kanske ska folkviljan avgöra vad som är lämpliga straffsatser för olika typer av brott? Javisst, tycker Johan Forssell, åtminstone när han intervjuas i Dagens ETC: ”Det här är inte en naturvetenskaplig fråga, det är inte en fråga enbart för jurister och kriminologer.”
Kanske borde Jimmie Åkesson omvärderas? ”Det måste man ändå ge Sverigedemokraterna att de sa vad väldigt många väljare kände”, menar Elisabeth Svantesson i Svenska Dagbladet, ett eko av sin partiledares tal i Almedalen.
Det här kan bli Sveriges nästa justitie- respektive finansminister.
Båda så måna om att berätta hur ödmjuka de är.
Moderaterna ser dig, hör dig.
Idén om att väljaren alltid har rätt spänner tydligen över populistisk rättsskipning och att krusa för det konstant rasistiska partiet. Men marknadsskolan, där tar det slut, tvärstopp – plötsligt spelar det ingen roll att en bred majoritet vill förbjuda eller reglera vinst på skattepengar, inte heller att åtta av tio moderata väljare har fått nog.
Är det inte märkligt?
Även en ideologisk anomali?
För att spinna vidare på Göran Greiders ledare igår, där han konstaterar att de borgerliga partiledningarna ”helt enkelt kapats av olika lobbyorganisationer”, börjar det verkligen bli dags att handskas med detta motstånd som en i grunden korrupt handling, utan förankring hos väljare, tvärtom i direkt konflikt med väljares önskan. Och då börjar det också bli dags att mer offensivt peka ut dem som utför denna handling.
Debatten närmar sig till sist något slags antändning. Det verkar som om de känner marken pyra under sig, det kluster av företag som – dopade med riskkapital och snabbroterande svängdörrar – delat upp Sveriges barn mellan sig. Och reaktionen blir därefter.
Nyligen tappade Gunnar Hökmark koncepten fullständigt när han for ut mot läraren Marcus Larsson, som på Twitter granskar och bildar opinion under namnet Skolinkvisition, samt driver tankesmedjan Balans tillsammans med forskaren Åsa Plesner.
”Syftet är att med hatfyllda kommentarer, personliga attacker, misstänkliggöranden, mobbning och konspirationsteorier försöka tysta dem som har en annan uppfattning”, rasade Hökmark. Han anklagade Larsson för förtal, samtidigt som han låtsades vara omedveten om att Balans senaste åren har gjort en mängd noga källhänvisade genomgångar av den bisarra marknad som politiken tillåter.
Det finns en anledning att Dagens ETC intervjuat Larsson och Plesner, att vi tagit in dem som skribenter. De gör helt enkelt ett lysande bra jobb. De hänger ut lobbyisterna. De skär genom årsrapporternas svada. De har med små resurser åstadkommit vad lärarfacken och, faktiskt, medierna borde ha gjort för länge sedan.
Hökmark vet det här. Han försöker inte karaktärsmörda i affekt. Han gör sitt jobb. Han själv är moderat, med olika parlamentariska poster under många decennier. Men han är också lobbyist, konsult på pr-byrån Kreab som via ägaren, moderaten Peje Emilsson, sitter ihop med Kunskapsskolan som idag driver ett 40-tal skolor och gjorde drygt 340 miljoner kronor i vinst senaste fem åren.
Han har garanterat mycket egen prestige investerad i frågan, han är en av arkitekterna bakom friskolereformen, men det avgörande är att hans uppdrag, att han är en av alla dessa nysspolitiker som hyr ut sitt namn och sitt nätverk för att utföra påverkan utan att vara ärlig med att det är just påverkan, köpt påverkan.
Hökmark kommer förbluffande ofta undan med att bara kalla sig moderat. På samma sätt som Hans Bergström helst beträder offentligheten som ”skoldebattör” och inte lobbande representant för och multimiljonär tack vare Internationella engelska skolan.
I helgen intervjuade Dagens Nyheter moderaten Robert Wenglén, kommunstyrelsens ordförande i Lomma, och företagsekonom, som varnar för att skolsystemet riskerar att leda till ”samhällskollaps” och hans kommun vägrar vinstdrivande friskolor:
”Jag har inget emot vinst, men man får inte vara vinstdrivande, det är en jävla skillnad.”
Wenglén är sin partilednings mardröm.
”Jag låter precis som Carl Bildt på 90-talet, och ändå vill folk försöka rödsmeta mig.”
Wenglén ser det välfärdsindustriella komplexet, han kallar en spade för en spade, lobbyism för lobbyism.
”Skolföretagen har direktaccess in i riksdagen. Det är grumliga vatten.”
Hökmark nämns specifikt. Dennes svar? Han beskyller Wenglén för konspirationsteorier.
Är det doften av rädsla jag känner?
Ett surt, uppstigande moln mellan Hökmarks allt tätare utbrott och att näringslivets organisationer låter sina desinformativa stormtrupper – Näringslivets mediaservice – driva kampanj för att Sveriges föräldrar ska tro att Magdalena Andersson kommer att tvångsbussa deras avkomma till en skola med ensamkommande och gangbangers.
Wenglén är ju inte ensam.
Alla moderater är inte fanatiker. Eller köpta.
”Jag vet ju att det finns många moderata kommunalråd och politiker och för den delen centerpartister och liberaler som också inser att det är något i systemet som inte är bra med oönskade friskoleetableringar som kompenseras för kostnader man inte har samt skapar kvalitetsproblem och övervinster”, sa Robert Wenglén till Dagens ETC tidigare i år.
Och så var det före detta moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson som skulle utreda marknadsskolan åt Lärarnas Riksförbund:
”Jag tycker inte att vinstdrivande verksamhet är en lämplig företagsform under nuvarande omständigheter i skolväsendet. Den tar enbart syfte på ägarnas intressen”, sa hon till Dagens ETC.
Slutligen var det inte en arg vänsterpartist eller en slug socialdemokrat utan en moderat – som sitter i riksdagen – som suckade riktigt trött när jag frågade om det förs någon intern diskussion gällande att Ulla Hamilton är en tung pjäs i Stockholms lokalpolitik och samtidigt vd för Friskolornas Riksförbund. Ja, mellan ledamöter, i distrikten. Diskret. Inte på högsta nivå. Ett misstag, menade denna frustrerade – bekymrade – moderat, som skulle föredra att den här sortens dubbla agenda och även vinsterna regleras.
För att det är vad de flesta väljare efterfrågar.
För att det är rätt sak att göra.
Ledningen verkar dock prioritera annorlunda.
Moderatens analys:
”Det kommer bita oss i arslet.”
