Det blir fängelse för Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen. Svea hovrätt har sagt sitt. Och det är något alldeles oerhört så klart, att ett finansbrott faktiskt slutar bakom lås och bom. Det är extremt sällsynt på den här nivån. Men så gjorde Bonnesen det fatala övertramp som en börskopplad direktör aldrig får göra. Hon svindlade marknaden. Hon störde balansen mellan olika ägare. Hon ljög om bankens penningtvätt för att påverka kursen. Där drar juridiken – och samhället – gränsen. 

Visst, man kan väl hävda att småspararna ryms i begreppet marknaden, men varför rapa en mytologisering av att alla spekulerar på samma villkor? Det stämmer inte. Bonnesens fall var att hon navigerade fel bland hajarna när journalistier, Uppdrag granskning, började lyfta på stenar som hon räknat med skulle förbi där de låg. Men alla miljoner kunder? Vars besparingar riskerades genom maffiametoder, som hämtade från en sjaskig kvartersbank i Palermo. 

De anses inte ens vara offer i detta. De är osynliga, oräknade. De förväntas göda nya risktaganden – förhoppnings legala – med att ständigt göda räntenettot. 

Ja, det här handlar ju egentligen om alla oss vanliga, vi som har våra pengar hos storbankerna, men behandlas som hjon. Bonnesens värsta brott var inte mot marknaden. Den klarar sig alltid. Men alla kunder som utnyttjades… 

Swedbank har definitivt en resa kvar för att reparera den skadan. Och då räcker det inte på långa vägar att skicka fram godsherren som brukade vara socialdemokratisk statsminister.