Vad var det egentligen som hände för några veckor sedan när M, KD och SD förhandlade och därefter röstade fram en förändring av budgeten? När man granskar beslutet så är det uppenbart att det varken är en ekonomisk förändring eller en utmaning mot det rådande som de blåbruna fick fram.Det är totalt 1,2 procent på statens utgiftssida man lyckats förändra, Den ”jättestora” förändringen på det både S och M ropar högt om, rättsväsendet – och då de kriminella gängen – är en ökning med två procent mot S-budgeten. De där ”krafttagen” för sänkt skatt är i princip att man minskar energiskatten till den nivå man hade i senaste energiöverenskommelsen. Försvaret ökas med 0,07 procent jämfört med Magdalena Anderssons (S) budget. Och så vidare.
Att M ogillar hyresrätter innebär att man minskar stödet till nybyggen med 1,2 miljarder, det är en broms på nya hyreshus, men det är ingen ny bostadspolitik. På område efter område är det små örfilar de blåbruna visade upp. Små markeringar för markeringarnas skull. Ingen borgare blir väl jätteentusiastisk över att landsbygden får 400 miljoner mindre eller att miljö ska snåla in 900 miljoner kronor på helåret. Det finns ett sätt att förklara det som hände som är mer filosofiskt där Aristoteles blir guide för tankarna. Om man ändrar kurs en grad på havet och fortsätter så, så kommer man så småningom ha svängt helt om. (Klas Grinell förklarar det här i boken ”Eudaimonia”.)
Är det kanske det de blåbruna gjort?
Styrt om rodret lite?
Nej, för det mest slående är att när de blåbruna tog makten över budgeten så blev den så otroligt lik S-budgeten. Det är egentligen det här som är det skrämmande.
När det gäller politisk ekonomi är likheterna mycket större än skillnaderna i riksdagen.
Man kan titta på vad som inte finns i budgetändringen.
Det finns ingen satsning på kärnkraft.
Det finns ingen sänkt skatt för företagare eller höginkomsttagare.
Det finns ingen storsatsning på försvar eller någon förändring för skola eller något annat privatiseringsstöd som skulle kunna få det att jubla i Täby.
Inte ens det påstådda ”utanförskapet” påverkas med sänkta bidrag och ökad otrygghet.
Budgeten är sådan att S gladeligen kan regera vidare på den. Är inte det ganska avslöjande?
Var det bara detta man ville bevisa? Att man kunde förhandla.
Handlar budgetändringarna bara om att visa de borgerliga väljarna att SD-uppgörelser inte är så farligt trots allt? Inget händer men man kan reta sossarna. Vilken härlig nivå den svenska riksdagspolitiken befinner sig på.
Orsaken till att de blåbruna inte använde den makt de plötsligt hade till verklig offensiv på 10, 20 eller varför inte 30 procent av budgeten är att då hade C tvingats att ta ställning och rösta för S-budgeten. Nu kunde C rycka på axlarna, MP hitta en orsak till att avgå och valkampanjen ta sin början.
Att man kan kalla det amatörernas budgetfest handlar om att man genom borttaget energieffektiviseringsstöd och andra satsningar på klimat och miljö riskerar EU-bidrag till Sverige på 33 miljarder. EU ger ju klimatstöd baserat på lovade åtgärder. Hoppsan. Det där glömde M i glädjen över att ha fått bjuda in Jimmie Åkesson i förhandlingsrummet.
Vad är egentligen en statsbudget?
Den officiella förklaringen är att det är som en hushållsbudget, man tar sina intäkter och bestämmer sina utgifter utifrån det. Så har man lite olika åsikter om vad man ska satsa på. Men den där bilden är inte sann. En statsbudget handlar inte om vad man får för intäkter kommande år, det där vet man nämligen aldrig.
Om staten storsatsar på exempelvis en klimatomställning så kommer inkomsterna bli helt annorlunda. Nya jobb kommer skapas, nya skatteinkomster komma, nya möjligheter för företag och forskning. Om staten istället sparar och minskar sina insatser och investeringar, ja, då kommer ekonomin också minska. Statens budget skiljer sig från alla företag, alla kommuner och alla hushåll genom att staten kan skapa de pengar som en satsning behöver och därmed, genom satsningarna skapa den ekonomi som behövs för att hantera våra problem. Det var så vi klarade pandemin, det var inte en budget från riksdagen som styrde, det var behoven.
När vi har budgetar som inget betyder politiskt, när skillnaderna är små procent, så handlar det om att alla partier accepterar budgetregler (det kallas ”finanspolitiska ramverket”) som alltid innebär en åtstramning och försämring. Även V lägger nyliberala budgetar. Även MP budgeträknar så klimatet förstörs.
Vår enda räddning från denna åtstramning verkar vara en fortsatt coronakris. Annars får vi fortsatt hög arbetslöshet, fortsatt kaos inom äldrevård med timvikarier och springtjänster. Fortsatt otrygghet, uselt stöd för de som behöver stöd mest. Fortsatt karensdag. Och ingen klimatomställning.
Ärligt talat, drömmen från politiken är att näringslivet ska ställa om vår ekonomi och vår produktion. Det kommer aldrig att ske eftersom de tjänar mer på att fortsätta som nu. Inte ens deras egna hjärtefrågor kan de hantera. Wallenberg kommer aldrig bygga kärnkraft om inte staten betalar kalaset.
Budgeten är statens möjlighet att tvinga fram eller locka fram förändringar genom att skapa de pengar som behövs. Gör staten inte det så försämras de flestas vardag.
Vi köper alltid vår framtid i förväg.
