Sanna Schiller: Det går inte att förbjuda fattigdom

Plötsligt börjar allt gå utför i en rasande takt. Asylboende efter asylboende sätts i brand och hatet sprider sig i samhället. 

Samtidigt röstar Moderaternas partistämma igenom förslaget att kunna förbjuda tiggeri lokalt. Enligt förslaget ska ordningslagen ses över så att tiggeri kan förbjudas för att upprätthålla allmän ordning.

 Det är ingen nyhet att Moderaterna vill förbjuda fattigdom, frågan var uppe på deras dagordning redan i våras. Moderaterna ville då göra det möjligt för kommunerna att anställa personal som håller ordning på tiggarläger.

Som Moderaternas gruppledare i Göteborg, Jonas Ransgård, väljer att uttrycka sig i GP 18/10, apropå det genomröstade förslaget: ”Du måste kunna stå och vänta på en buss utan att bli antastad av tiggare.”

Antastad. Smaka på det ordet. Människor som är så fattiga att de dagligen tvingas be främmande människor om hjälp ”antastar”. Bakom det uttalandet gömmer sig mycket förakt och en fullkomligt vidrig människosyn. 

Sossarna är knappast bättre; ansvarig minister Åsa Regnér sa till TT att hon ”välkomnar förslaget”. Regnér har dessutom varit ute och uppmanat oss att inte skänka pengar till tiggare, i stället ska man skänka sina slantar till etablerade organisationer. Målet är att det ska bli färre tiggare på de svenska gatorna. 

Ingen verkar inse att bakom begreppet tiggare finns männi-skor. Människor som är i behov av akut hjälp. 

I stället för att angripa orsakerna vill man använda sig av förbud. Det är både naivt och ansvarslöst.  

En rundringning som P4 Göteborg gjort till de nio partierna i Göteborgs kommunfullmäktige visar att övriga partier, förutom SD, är negativa till ett förbud. Så det ser alltså inte ut att bli något lokalt förbud i Göteborg, vilket är det enda rimliga. Det går inte att förbjuda fattigdom.  

En sak står klart. Vi har problem och politiker i såväl Sverige som EU är uppenbarligen inte förmögna att ta tag i grundproblemen. Det svenska civilsamhället däremot, där kan vi snacka förmåga. Flera kyrkor öppnar upp för människor som behöver hjälp och tak över huvudet. Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer likaså. Men det räcker inte. Vi kan inte förlita oss på att civilsamhället ska dra hela lasset igen. 

Vi vet att tiggeri är skapat av sociala orättvisor, fattigdom och diskriminering. Tiggarnas utsträckta pappmuggar är ett tecken på den akuta sociala katastrofen i dagens Europa.

Därför måste EU ändra sin ekonomiska politik som stryper möjligheterna till satsningar på välfärd och ökar privatiseringarna. Så länge åtstramningspolitiken får härja fritt är det de mest utsatta som drabbas hårdast. Det är deras ansikten vi möter utanför matbutiken. 

En statlig pott som kommunerna kan söka medfinansiering ur, för att hitta tak över huvudet för bostadslösa, är ett steg på vägen för att lösa den akuta situationen i Sverige nu när vintern kommer.  

Kom igen regeringen, vad väntar ni på?