Men genom stark personlig utstrålning och tvärsäkra uttalanden lyckas Donald Trump, Marine Le Pen och Nigel Farage få människor att tro. Lämnar Storbritannien EU går det att spara enorma resurser till sjukvården. Det går visst att hindra jobb från att flytta utomlands. Och javisst, landet som ser sig som upplysningens vagga kan välja en ledare som vill införa dödsstraff. Allt är möjligt. Om inte det vore för att vi åker hiss rakt ner till helvetet skulle detta vara fascinerande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För även om många väljare vet att Donald Trump förmodligen inte kommer bygga en lång mur mot Mexiko så räcker det med att han uttrycker öppenhjärtat om vad han vill. Han skiter i reglerna och visar vad han vill. Det är klart en mur kan byggas. Varför inte?
Högerextremismens marsch framåt har ibland kontrasterats mot vänsterpopulistiska rörelser som växt i Portugal, Spanien och Grekland. Jeremy Corbyn leder ett Labour som gått från 190 000 medlemmar till över 600 000 medlemmar. Kan han verkligen bli Storbritanniens premiärminister? Förmodligen inte men han har lyckats mobilisera och visa att sympatisörer till Tony Blair inte kan förlita sig på gamla meriter. En ledare som röstat emot sitt eget parti mer än hundratals gånger ska leda ledamöter som nu undrar varför de ska vara lojala tillbaka. Men varför inte? Vilka regler gäller numera? Det viktigaste är att han är tydlig med vad han står för. En gammal vithårig man som suttit i parlamentet sedan 1983 får ungdomar att flockas till partiet.
För visst borde också svensk vänster kunna dra fördel av ilskan människor känner? Istället för att rikta den mot invandringen och odla misstro mot public service som högern gör kan ilskan riktas mot den ekonomiska ordningen. Människor som arbetat hela sina liv ska inte bli fattigpensionärer som får ihop hyran genom att panta burkar. Det behövs ett nytt pensionssystem och visionen om det är inte omöjlig. Visst är frågan komplex och grå men målet faktiskt svart och vitt. Ingen ska bli fattigpensionär.
En gång i tiden var bostad en rättighet. Nu har ansvaret för detta flyttats från samhället till individen. Människor är förbannade och självklart utnyttjar bruna krafter detta. Nyligen kampanjade moderater i Haninge kommun med detta bud:
"Är du en av de 30 000 som står i kö i det kommunala bostadsbolaget? Kliv åt sidan, några kommer gå före."
Det är tydligen invandrares fel att allmännyttan inte räcker till. Det är invandrares fel att 240 av landets 290 kommuner har bostadsbrist. Varför göra det svårt för sig, tänkte moderaterna i Haninge. Ja, varför det? Vem bryr sig om turerna hit och dit med planprocess och bygglov? Människors rätt till tak över huvudet borde inte diskuteras som något svårt och konstigt. Lösningarna på den svenska bostadsbristen rör många parter och kräver ett enormt politiskt tålamod men ärligt talat, politiker är inte tjänstepersoner. Oroade medborgare ska inte få svårlästa tekniska svar om något självklart. Bostad är en rättighet.
Och ja, det går att bygga bort bostadsbristen. Om vänstern inte ens kan lova det, vad har vi politik till för? Tiden har runnit ut för en socialdemokrati som säger, det här går inte. För på andra sidan står fascister som påstår att det visst går. Jimmie Åkesson lutar inte på huvudet och säger att han tar människors oro på allvar. Nej, han levererar "lösningar" som är vidriga men som likväl framstår som lösningar.
Det går att vinna val på löften som omdanar samhället. Frågan är bara vem som kommer stå för dem.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
