Att missunna någon fest och glädje är sorgligt. Det är en inställning som försämrar i samhället, och det bidrar inte till att vi kommer varandra närmare. Varje år i månadsskiftet oktober november kommer samma åsikter fram i media och i sociala sammanhang. Vi borde inte fira Halloween i Sverige för att det är en amerikansk tradition som konkurrerar ut Allhelgonahelgen.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Om det hade varit så att vi endast hade tid och plats för en högtid per år så hade åsikten varit legitim, men nu är det ju så fint att vi i princip kan fira hur mycket som helst. Just dessa festligheter är ju varianter på samma högtid, men med olika traditioner och de utspelar sig inte samma datum.
Halloween eller ”All Hallows’ Eve” som det hette i början när det firades på Irland och Skottland är den 31 oktober, men firas oftast helgen före om det inte infaller på en helgdag. Alla helgons dag infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Så maskeradkostymer och festligheterna som hör Halloween till behöver inte konkurrera med lugnet och ljuständning på gravar på Alla helgons dag. Vi kan välja att fira båda högtiderna eller endast en av dem om vi så önskar. Att påstå att det inte går att fira båda är lite som att hävda att julfirandet gör att vi inte kan fira nyår veckan efter, eller att om vi ser en tomte den 31 december så kan vi inte skåla vid tolvslaget.
Traditioner förändras över tid och vi anammar hela tiden nya saker och gör dem till våra egna. Från början firades Alla helgons dag på våren när ljuset bröt fram ur mörkret. Än i dag heter det helgons dag, för det är de helgon och martyrer som ska visa oss vägen som ska firas. Helgen efter infaller Alla själars dag och den är egentligen den rätta dagen att tänka på nära anhöriga som har gått bort. Men traditionen har ändrats till hösten och till att handla om de släktingar och vänner vi har förlorat. För att symbolisera att ljuset vinner över mörkret tänder vi ljus på gravarna, men det är också för att leda de döda hem, enligt en tidig tradition.
Tack vare Sveriges religionsfrihet får vi fira, eller avstå från att fira, vilka högtider vi vill. Många har flytt till Sverige just för att de i tidigare länder har förbjudits att utöva sin religion. Vi ska vara stolta över vårt land där alla får samlas kring vad som ger dem lycka och glädje.
Att vissa väljer det ena betyder inte att andra måste avstå från det som de vill fira. I stället kan det vara väldigt praktiskt att det finns många högtider att välja på. På arbetsplatser kan en ledig jul eller påsk bytas mot en ledig Eid al-Fitr eller Jom Kippur. På så vis får så många som möjligt chans att vara hemma och dela högtiderna med sin familj.
Butikerna är glada över alla festligheter och fyller hyllorna med godis, specialpynt och dekorationer till varje tillfälle som ges. På samma sätt som vi måste problematisera kring all form av överkonsumtion i samhället ska vi naturligtvis hitta en balans i hur mycket pengar vi spenderar på presenter och godis när vi firar. Men kärnan i samtliga högtider är att samla nära, kära och kanske även en granne eller avlägsen släkting. Att sprida glädje till den som vill delta och för en dag bryta vardagen. Det tror jag inte att vi kan få för mycket av.
