Jag är lika fascinerad varje gång. 

Mina slitna lakan är tunna, spröda. Mamma har hjälpt mig att klippa vissa på mitten och sy ihop igen så att de mindre slitna ytterkanterna kommer inåt, då håller lakanet några år till. Men att använda dem till en klänning? Jag tror inte att den klänningen skulle hålla särskilt länge.

Min gissning är de här klänningarna är sydda av väldigt gamla lakan, från en tid då lakan var betydligt tjockare, tillverkade för att hålla i ett helt liv.

Idag är det inte så. All textil slits ut snabbt, med få undantag. I veckan pratade jag med en vän som satt med en jättesnygg kavaj som det visade sig att hon köpt för cirka 30 år sedan – den var i tunt ylletyg och såg helt ny ut. Själv har jag en kjol som jag köpte för 20 år sedan som fortfarande (efter att mamma hjälpt mig att laga en söm) är bland de snyggaste jag har.

Vi har siffror på hur illa det är med textil, kläder, miljö och klimat. Enligt Naturvårdsverket köper svensken 14 kilo textil varje år och slänger 8 kilo i hushållssoporna. Varje plagg används i genomsnitt tio gånger och den svenska textilkonsumtionen orsakar utsläpp av växthusgaser på över fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter, varje år. Det motsvarar utsläpp från 850 000 varv runt jorden med bil, skriver biståndsorganisationen Human Bridge i ett pressmeddelande.

Jag läser pressmeddelandet – som är ovanligt långt, faktaspäckat och rasande. Detta har nämligen hänt:

Sedan början av året har Länsstyrelsen stoppat tre av Human Bridges transporter med insamlade textilier på väg till andra EU-länder för finsortering. Vid det första tillfället hittades skor, väskor och skärp bland kläderna. Därmed ansåg Länsstyrelsen att transporten var att betrakta som hushållsavfall. I april stoppades ytterligare två transporter. För att undvika böter på 300 000 kronor måste Human Bridge skicka textilierna i de stoppade transporterna till förbränning.

Varför? Enligt lagen ska begagnad textil som samlats in och transporteras till annat land vara i sådant skick att den kan uppfattas som möjlig att återanvända direkt, annars bedöms den som avfall. Även om en transport består av både helt och rent som kan användas direkt, och sådant som är trasigt, ska hela transporten klassas om avfall.

Denna situation ska alltså ställas mot att textilindustrin är den fjärde största utsläpparen av koldioxid i Europa och att upp till 95 procent av alla kläder hamnar i förbränningsugnar eller på deponier.

EU har tagit fram ett avfallsdirektiv som innebär att samtliga medlemsländer senast den 1 januari 2025 ska samla in textil separat från annat avfall. Direktivet kräver att länderna säkerställer att textilerna förbereds för återanvändning eller materialåtervinning. Men kommer det att fungera?

Lars Råsberg, biträdande direktor på Human Bridge, är tveksam: ”En hållbar textilanvändning kräver att vi både ställer om produktionen och ger textilierna ett längre liv. Men lagstiftningen går inte i takt med verkligheten när den klassar hela och rena kläder och skor som hushållsavfall för att det inte är finsorterat i Sverige. När Sverige inför separat insamling av textil från nästa år är risken stor att vi hamnar i en ny plastfälla – att en liten del insamlad textil återbrukas eller återvinns och att den stora mängden kommer att brännas.”

Vi behöver alltså både en lagstiftning som går i takt med tiden – och göra det Råsberg kallar ”ge textilierna ett längre liv”. Rata alla material som inte håller länge, vårda det vi har och använda våra symaskiner.

Jag noterar att min 14-åriga son i syslöjden jobbat en hel termin med tema återbruk och lärt sig sy något coolt av gamla kläder. Där finns framtiden!