Ledare: Det finns ingen oändlig tillväxt – vi har bara ett jordklot!

Vi behöver tänka om. Hur kan livet se ut om vi inte konsumerar mer saker än jorden tål? Vad ska vi jobba med? Hur ska vi transportera oss? Det är inte hållbart att flyga så mycket som vi gör.

Vi behöver få till ett kretsloppssamhälle. Hur ser en hållbar tillväxt ut? Det är många frågor att fundera på när man väl har börjat inse att vår jord går under om vi fortsätter leva i överflöd. 

Vi behöver förändra vårt skattesystem så att skatten på arbete blir mindre än den på råvaror. Vi behöver laga och reparera i stället för att slänga och köpa nytt. Vi behöver åka mer kollektivt och samåka i stället för att åka en och en i bil. Våra sopor och avfall måste tas om hand bättre och ses som en resurs. Vi behöver dela på jobben. Fler jobb inom tjänstesektorn behövs.

Det här ses av många som obekväma och jobbiga funderingar. Det är lättare att köra på som vanligt. Sedan att många blir sjuka och går in i väggen – det vill vi inte tänka på. Vi skjuter ifrån oss insikten. Det är inte vårt problem. Vi orkar inte fundera på det förrän vi själva eller någon kär vän drabbas.

Att ifrågasätta tillväxten är nästan som att svära i kyrkan. Allianspartierna reste sig upp och gick när en miljöpartist kom in i rummet där pensions-överenskommelsen skulle diskuteras. Att inte prata med varandra är ingen bra utveckling av demokratin. Vi behöver inte bli överens i sak utan vi kan vara överens om att vi inte är överens. Ur två olika ståndpunkter kan ibland en tredje födas – och det kan bli riktigt bra.

Demokratin måste vårdas. Den är ganska bräcklig. Den bygger på en ömsesidig respekt. Saknas respekten kan det bli riktigt obehagligt.

Demokrati är att respektera andras åsikter. Att lyssna på varandra. Jag kommer aldrig att tycka likadant som SD i flyktingfrågan. Jag håller fast vid att det är en mänsklig rättighet att fly från krig och förtryck.

SD röstade för Alliansens budget i riksdagen, trots att den var sämre för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Flyktingpolitiken är i stort sett likadan för S+MP och Alliansen. Politiken för hur mycket pengar skolan, vården, arbetslösa, sjuka och pensionärer skulle få skilde de båda blocken åt. S+MP satsar mer på dessa områden än Alliansen. Innan valet hade SD pratat om att förbättra för arbetslösa och pensionärer – nu blir det inget av med det. Att ta på sig offerkoftan och att ställa invandringen i fokus var viktigare för SD.

Blockpolitiken har blivit cementerad på riksdagsnivå. Här i Lindesberg är den uppluckrad sedan länge. Den här mandatperioden ska S+C bestämma tillsammans. S är största parti och kan ha svårt att dela med sig av makten till ett parti som är mindre. Jag hoppas att vi ska ha en bra dialog i kommunfullmäktige.