Halloumi, mandelmjölk, tigerräkor, kött, östersjöfisk, konventionella vindruvor, produkter med palmolja och avokado. Listan på saker som vi borde undvika i mataffären kan göras lång, och frågan är varför vi konsumenter aldrig lär oss. Hur kan vi ha så dålig koll? Jo, för att det är praktiskt taget omöjligt att känna till allt, såklart. Någonstans måste vi dra en gräns för vad som kan krävas av en konsument.
Nyligen kom nyheten att halloumi från Cypern är en värsting ur antibiotikasynpunkt. “Halloumi kan vara sämre än kött” löd rubriken på SVT, vilket chockade många som ur klimatsynpunkt valt bort köttet och ersatt det med den populära osten. Den här rubriken handlade inte om klimat, utan om att Cypern ligger överst på Europeiska läkemedelsmyndigheten lista över länders antibiotikaanvändning. Norge ligger bäst till med strax under 3 mg antibiotika per korrigerad djurenhet (PKU) till skillnad från Cyperns massiva 450 mg(!).
Nyheten är däremot lite snedvriden, även om problemet är ytterst verkligt. Den onödiga antibiotikaanvändningen ett växande problem - ju mer antibiotika vi använder, desto snabbare ökar antibiotikaresistensen. När antibiotika inte längre fungerar kan en vanlig operation bli livshotande, och beräkningar varnar att antibiotikaresistensen kan komma att döda miljontals människor varje år om vi fortsätter som nu. Idag ligger dödssiffran i EU på 33 000 personer.
Cypern är inte det enda EU-landet som skapar problem. På ESVAC-listan kommer Spanien på andra plats (360 mg) följt av Italien (295 mg). Parma-skinka och spanska korvar är alltså värstingar de också.
Men en rätt stor ändring är i sikte, då EU förra året röstade igenom en skärpning av reglerna för antibiotikaanvändning. Inom tre år ska förbud mot att ge rutinmässig antibiotika, och att kompensera bristande djurhållning med antibiotika, vara implementerat i hela EU. I början av 2022 ska alltså även Cyperns antibiotikaanvändning vara ”godkänd”, tillsammans med deras halloumi, vilket inte nämnts i larmet om antibiotikaanvändningen.
Inte heller nämns att antibiotikaanvändningen i gris- och kycklinguppfödning vida brukar överstiga användningen i nötkött. Larmet handlar om Cyperns generella antibiotikaanvändning i jordbruket, medan halloumi görs av ko- får- och getmjölk. Det är en nyans som inte lyfts i rapporteringen.
Frågan är nu hur vi ska hålla koll på det här, och ständigt vara uppdaterade kring alla produkters olika påverkan. Visste du att det kan finnas uppemot hundra olika plaster i affären, men att bara ett fåtal av dem kan återvinnas? Ska kunskap om förpackningar läggas till på listan av saker som konsumenten ska ha koll på, tillsammans med klimatpåverkan, påverkan på biologisk mångfald, besprutning, hälsoeffekter, transport, hänsyn till mänskliga rättigheter, vattenförbrukning och antibiotikaanvändning? Samtidigt som en produkt kan vara bra ur ett perspektiv, men dåligt ur ett annat. När tar vårt ansvar slut, och vart börjar producenternas ansvar?
Personligt ansvarstagande är starkt och kan göra skillnad på systemnivå, vilket bland annat märkts i minskat kött och flyg. Vi ska inte strunta i kunskap vi har, eller sluta söka information, men systemet kan inte kräva en lång utbildning för att kunna handla “rätt”, som dessutom snabbt skulle behöva uppdateras efter nya produkter eller ny lagstiftning.
Självklart måste det yttersta ansvaret ligga hos producenterna, som kraven i EU:s nya antibiotikalag. För oss konsumenter gäller det att sparka uppåt - mot handeln. Blir du arg, matt eller trött av nästa mat-larm? Skriv det då till din matbutik och politiker så att de börjar kräva nivån du förväntar dig. För just nu kräver de alldeles för mycket av dig.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
