Ledare: Det finns ett mönster som vi måste förstå inför det nya året

Så sammanfattas nog enklast situationen i Umeå, när 2016 lider mot sitt slut. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Orsakerna till detta har under årets gång också framträtt allt tydligare.

Det senaste årtiondets utveckling har byggt på en politisk strategi som successivt har fråntagit medborgarna gemensamma tillgångar. Den har ökat den kommunala och individuella skuldsättningen, ökat exploateringen av den offentliga arbetskraften, centraliserat samt överfört makt från den demokratiska sfären till starka ekonomiska särintressen – i synnerhet fastighetsbranschen. Det är att beskriva som ett slags race mot botten, snarare än skapandet av en stabil framtid. 

Konsekvenserna har emellertid märkts gradvis, snarare än som ett enskilt dråpslag. Det drabbade inledningsvis befolkningen asymmetriskt, för att över tid slå allt tätare, allt bredare.

Ett mer kraftfullt missnöje uttrycktes lokalt först av grupper som upplevde hur deras vardagsliv – sin tillgång till och sitt inflytande över staden – inskränktes. Det har därefter, med stigande frekvens, också märkts från anställda inom offentlig sektor, från föräldrar med barn i skolorna, ja, från alla möjliga håll.

Vi har sett byaskolor som avvecklas, gentrifiering av centrums offentliga rum, stora samverkansprojekt där det offentliga tar riskerna och det privata tar vinsterna, vidlyftig kultur kring resor och representation bland chefer, ökande hemlöshet, upptrissat arbetstempo, arroganta förhållningssätt till grundläggande demokratiska regelverk som offentlighetsprincipen ...

Och det hänger ihop. Det finns ett mönster här. 

Det är samma mönster som har tecknats i ett oräkneligt antal andra städer världen över, och som sedan den ekonomiska krisens utbrott 2008 gång efter annan har resulterat i uppror.

Genom de uppenbara likheterna vet vi att denna kris inte kommer att klinga av på något magiskt sätt, som kommunstyrelsen naivt, cyniskt eller ansvarslöst tycks hoppas på. Den försvinner inte genom att man mantramässigt skriver ordet ”tillväxt” eller räknar upp antalet nyregistrerade företag. Inte heller genom att man slumpar bort offentliga tillgångar för kortsiktig vinst. Och den slutar inte att vara reell för oss Umebor bara på grund av det faktum att situationen är likartat dålig i andra kommuner.

Nu krävs i stället radikalt nytänkande, bortom gamla dogmer och partipolitiska identiteter.

Det görs framför allt genom att missnöjet flyttar ut från insändarsidor, kommentarsfält och bekväma sociala sammanhang till myllrande protester på gator, torg och andra fysiska offentliga platser. Så föddes den demokrati som vi håller på att förlora, och det är troligen där som de medborgerliga, livaktiga och demokratiska forumen åter kan etableras, där brett förankrade och framåtsyftande lösningar kan formuleras. Bortom ett status quo av successiv nedmontering och ökad ojämlikhet.