Under knivhot förgriper sig sedan förövaren på honom. Mannen säger inte mycket men Liljeglöd uppfattar några ord: han kallar honom ”förrädare” och ”vänstergenitalie”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Patrik Liljeberg trädde fram och berättade om händelsen efter ett möte i kommunfullmäktige. Han berättade lugnt och samlat men man såg att han var skakad i grunden. Han var övertygad om att övergreppet hade en koppling till politik. Det verkar uppenbart att så är fallet och att det rör sig om ett hatbrott.

När en folkvald utsätts för ett övergrepp som har politiska kopplingar växer det till något mer än enbart ett brott. En icke folkvald politiker som våldtas känner inte mindre smärta. Men när en folkvald råkar ut för ett hatbrott är det som om smärtan fortplantas direkt ut i det kollektiva medvetandet – ett sår rivs upp på samhällets hud.

Mordet på Olof Palme en februarikväll 1986 skakade om nationen. När Anna Lindh höggs ner på Åhléns 2003 stannade hela samhället av. ögonblicken efter sådana mord känner de flesta medborgare av det: Att det är nödvändigt att visa sin stolthet över den demokrati vi har.

Vi kan alla bli förbannade på olika politiska beslut. Vi kan ilskna till på enskilda politiker. Men innerst inne känner den överväldigande majoriteten ändå detta: Våra folkvalda måste respekteras. Ty om vi inte respekterar dem respekterar vi inte oss själva.

Patrik Liljeglöd berättade på sin presskonferens att han var fast besluten att fortsätta med sitt politiska arbete. Det var nästan så jag fick tårar i ögonen när jag hörde honom säga att ”demokratin är det heligaste vi har”.

Just i Dalarna har det på senare år förekommit flera hot mot enskilda politiker. I Hedemora tvingades en ung moderatpolitiker att ge upp sin politiska bana efter att han och hans familj utsatts för hot. För några år sedan överfölls vänsterpolitikern Daniel Riazat av nazister i Ludvika. Och för att klargöra: Jag tycker det är lika moraliskt fel att hota Sverigedemokratiska politiker. Det är i första hand fel i sig, men det är dessutom politiskt vansinnigt eftersom det ger dem martyrstatus.

Ingen normal människa kan nog förstå vad som rör sig i huvudet på dem som är beredda att ge sig på folkvalda politiker och hota dem med fysiskt våld. Men vilken normal människa som helst borde kunna se att det just i vår tid finns en märklig naivitet inför i synnerhet den våldsbejakande nazistiska rörelsen.

Två år i rad har vi fått bevittna hur Nordisk motståndsrörelse marscherat på första maj i Dalarna; förra året i Borlänge, i våras i Falun. Samma rörelse gavs klartecken att medverka i Almedalen och har nyligen fått tillstånd att demonstrera utanför bokmässan i Göteborg och längs vägen tåga förbi en synagoga. Sanslöst nog gick för några dagar sedan en nazistisk demonstration av stapeln i Göteborg som inte hade tillstånd. Polisen ingrep inte för att stoppa den.

För den lilla minoritet av potentiella rekryter till den nazistiska rörelsen måste det ju faktiskt framstå som att samhället är på väg att acceptera nazismen.

Nej, jag är inte för att åsikter ska förbjudas. Det är alltid bättre att organisationer finns ovan jord och kan granskas. Det är beklagligt att Bokmässan släppt in en högerextrem tidning på mässgolvet, men jag tänker inte bojkotta mässan för det. Och heller inte ge tidningen minsta uppmärksamhet. Men yttrandefrihet är inte detsamma som mötesfrihet.

När ett nazitåg går förbi en synagoga under Yom Kippur förhindras i praktiken andra medborgare att utöva sin mötesfrihet. Vore jag en 85-årig bekännande jude skulle jag säkerligen dra mig för att frimodigt promenera in i synagogan den dagen.

Jag menar att det finns utrymme i lagtexterna för att säga nej till Nordisk motståndsrörelse när de begär tillstånd att demonstrera.  I paragraf 10 i ordningslagen heter det:

”Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning.”

Man tycker ju som lekman att det i lagtexterna också skulle kunna fogas in någon formulering att om ett möte hindrar andra att hålla sina möten, så bör det vara ett skäl att i varje fall lägga om en demonstrationsrutt.

Jag har förstått att de flesta jurister anser att polisen gjort rätt när de tillåtit Nordisk motståndsrörelse att demonstrera. Men jurister är knappast höjda över tidsandan de heller. Det kan också vara så att polisen gör slentrianmässiga tolkningar av lagtexten och i för liten grad bedömer i vilken grad andra människors rättigheter skadas och vilken organisation de här har att göra med.