De här fina – och väl uppriktiga – värderingarna borde lägga grunden till en rörelse helt utan intern sexism.
Fackföreningarna borde vara isolerade öar.
Det är de inte.
De är, givetvis, precis som övriga samhället är. Den patriarkala struktur som råder i samhället existerar precis lika mycket i fackföreningsrörelsen.
Däremot är förväntningarna på facket generellt sett högre än på olika andra samhällsinstanser. När Sverigedemokraterna blir ”avslöjade” som ett parti som samlar diverse olika rasister som gör hatiska uttalanden i sociala medier så blir knappast någon särskilt chockad. Det är ändå rätt förväntat att de ska vara så. Det passar bra med deras hela image. Frågan är om någon ens blir besviken.
När stora bolag blir ertappade med att ha lurat arbetare på lön och villkor, ta Zara som exempel, som säljer kläder med gömda hjälpmeddelanden från lurade och förtryckta arbetare, blir knappast någon förvånad. Det är helt enkelt inte särskilt överraskande att arbetskraft behandlas som skit och att olika bolag någonstans är ansvariga för det.
När världens rikaste människor, champagne och rysk kaviar-eliten, får sina hemliga skatteplanerade konton outade för omvärlden och Svenskt näringslivs ordförande undrar vad fan han får av all den skatt han betalar in i Sveriges skattesystem, är det väl ingen som egentligen höjer på ögonbrynen särskilt mycket. Det handlar om eliten. Egoism och magisterexamen i fiffel är någonstans en förutsättning för att bli svinrik.
Men när fackförbundet Kommunal avslöjas för en rad oegentligheter blir det kaos. Det blir en megaskandal. Huvuden ska rulla. Folket rasar. Politiker rasar. Alla rasar. Det sker massuppsägningar av medlemsskap. Det som har skett ska aldrig glömmas. Varför? För att ingen ser på facket som vare sig en ond, dålig eller fifflande kraft. Facket är de som kämpar för folk, företräder människor som fråntas sina rättigheter, förhandlar fram fler rättigheter och försvarar anställda som har utsatts för olika typer av diskriminering.
Ingen förväntar sig att facket gör sviniga saker och därför genererar orättvisor och felaktigheter, när de florerar inom fackföreningsrörelsen själv, stora nyheter och stor chockfaktor. För att inte tala om enorm besvikelse.
Facken är olika människor i samhället som har valt att organisera sig för sina rättigheter och sin trygghet på arbetsmarknaden. Det är självklart omöjligt för fackföreningarna att hålla hela sina organisationer fria från strukturer som genomsyrar den omgivning de verkar i. Att kvinnor i samhället, i alla branscher och alla samhällsklasser, utsätts för sexism och sexuella övergrepp. Det är ingenting nytt. Och det är det inte heller att också kvinnor inom fackförenings-rörelsen blir utsatta. Den stora besvikelsen ligger inte bara i att det sker – utan snarare i var det sker. Man har inte gjort tillräckligt, alldeles uppenbart.
Och någonstans måste det vara slut med den här skiten nu. För när det nu kommer fram i det offentliga att det har skett allt från våldtäkter och grova sexuella övergrepp till trakasserier och ofredanden på förbundskontor, lokalavdelningar, kursgårdar, konferenser, utbildningar, after works och resor i fackföreningsrörelsen finns det bara en enda acceptabel väg att gå framåt. Och det är den som gör upp med detta. På riktigt, en gång för alla.
Här räcker inga nya fina policydokument. Det krävs enorma ansträngningar. En rad fackliga män borde avgå eller avskedas. Nya förhållningssätt och absoluta krav måste fram. En rörelse som håller jämställdhet och jämlikhet högt måste kräva detsamma av den egna organisationen som man kräver av samhället och dess utveckling, andra organisationer och bolag.
Vad som väntar fackföreningarna nu är inte en nystart. Det behövs inte – men väl en formatering. Sverige har enormt mycket att tacka facken för och ska vara förbannat stolta över att rörelsen är så stor som den är. Det här handlar om en av världens starkaste fackförenings-rörelser.
Om kvinnor hade fått delta i den likvärdigt män och utan att få sina kroppar kränkta hade den kunnat vara mäktigare än vad som ens går att föreställa sig.
