Försöken att blunda, att med pengar köpa ”andrum” via Erdogan, att se på när flyktingar drunknar på Medelhavet, att i berått mod skjuta på en flykting, döda en människa som söker skydd…

Allt är bara bilder av det moraliska haveri som EU:s regeringar genomfört.

Det vi ser är inte bara slutresultatet på Stefan Löfvens helomvändning, det är resultatet av Miljöpartiets eftergift och det är ett skolexempel på hur vi tillsammans förlorar vår värdighet och låter den reaktionära rädda extremismen styra samhället. För visst är Ulf Kristersson (M) extremist när han poserar i jägarkläder med krav på att förstärka gränsen samtidigt som flyktingar skjuts vid just EU:s gräns.

Vi vet varför gränserna måste öppnas. Asylrätten är inte en förhandlingsfråga. Att överge den är att överge stöd för mänskliga rättigheter. Tanken att vi som mänsklighet hör samman. Utan det finns bara den råa egoismen kvar.

De hånande flinen hos män som vill posera som ”ledare”.

Men vi vet också att vi har råd med mänsklighet. EU:s enorma BNP (fortfarande världens starkaste ekonomi) på 170 000 miljarder kronor har inget problem att finansiera ett flyktingmottagande av historiska mått. Det räcker med en skatt på några promille av BNP för att finansiera alla flyktingars behov av bostäder, utbildning, språk och en ny start.

Några promille av vår enorma rikedom! (Ja, några procent från de rikastes skattefusk kan faktiskt räcka för hela investeringen.)

Vi vet också att invandring är en nödvändighet för EU:s stater, det är en enkel matematik efter att länder som Japan visat världen att det inte går att ersätta människors arbete med drömmar om robotar som hemtjänst. (Var tredje svensk läkare är för övrigt invandrare.) Vi vet att vi måste bli många fler som jobbar om inte Europas äldre ska tvingas jobba in i stressens sista arbetstimme eftersom man inte har ”råd med pension”. Just nu driver vi en politik av massarbetslöshet kombinerat med överarbete för de som borde få trappa ner. Alla utredningar visar att EU behöver miljoner nya medborgare för att klara omställning, omsorg och utvecklas vidare. EU-länder med hög invandring går bättre ekonomiskt än de med låg.

Vi vet också att inget blivit bättre av dagens misslyckade hata-flyktingar-politik.

Vi vet att de nedskärningar, den förstörelse av trygghet och jämlikhet som varit det politiska projektet i 30 år, är en ekonomisk katastrof, vi vet att bara stora gemensamma investeringar i bostäder, skola, vård och omsorg kommer skapa ett bättre liv för alla.

Vi vet också att samhällen med hög invandring växer bättre och blir starkare, vi vet att svensk ekonomi fick en jätteboost när vi tillsammans tog emot 150 000 nya människor och vi vet att det stora sveket sedan var att inte fortsätta, inte satsa, inte skapa offentliga jobb, inte skapa utbildning utan tvärtom kasta ut människor som kostnader i kommunal fattigdom.

Det blev inget andrum av det där, det blev ett väntrum utan slut.

Det var ett svek mot den största svenska folkrörelsen vi sett på länge.

Och sveket kom från de rädda.

Vi vet att fattigdom är vanvettigt slöseri på mänsklig kraft.

Det finns inga ekonomiska eller sociala argument för att inte öka medmänskligheten och solidariteten.

Det finns bara politisk feghet.

Den politik Sverige liksom EU fört, med ökat förtryck av flyktingar, med en vägran att göra det enda man måste göra – ge krigets flyktingar skydd – har nu misslyckats. Inte bara ekonomiskt och humanistiskt utan även rent politiskt. Den ”hårda politiken” har i inget land minskat den rädsla som de högerextrema lever på. Tvärtom har allt blivit värre när liberala och socialdemokratiska partier blivit högerposerande och ”tuffa”. Varje försök från ministrar som Morgan Johansson (S) att anpassa sig till högerns retorik har pressat partiet längre ner i leran. I Sverige har Socialdemokraterna krympt med en tredjedel, i Tyskland har kristdemokraterna och socialdemokratin gått samma väg. Resultaten blir olika. I Sverige ger regeringens politik Sverigedemokraterna förnyad kraft så att man snart kan äta upp den höger som imiterar dem. I Tyskland är det tvärtom de humanistiska, de gröna, som blir landets största parti.

Så om man verkligen trott att ”tuffare mot flyktingar” var en framkomlig väg, borde åtminstone ren självbevarelsedrift få de ansvariga att tänka om.

Det går inte att kompromissa med den rasism som är grunden för flyktinghat.

Det går inte att skapa samhörighet med nationalism och samtidigt bevara demokrati och allas lika rättigheter.

Det går inte att genomföra de högerextremas politik för att bromsa dem.

Det går bara att göra precis tvärtom och utmana rädslan med solidaritet och jämlikhet.

Ja, just det, satsa på de som behöver skydd och stöd oberoende om de är nya svenskar eller infödda.

Hur var det Socialdemokraterna sa förut?

Det går inte att backa in i framtiden.

Stora politiska förändringar beror alltid på stora sociala förändringar. Men politiken kan alltid försämra läget genom att vägra agera mot sociala orättvisor och istället försöka rida på dem.

När det gäller flyktingpolitiken har alla beslut gjort läget sämre de senaste tio åren. Idén att bygga en mur runt EU och sedan följa upp den med en mur runt varje nation är en enfald. Det går inte att låtsas som att kriget inte finns där, att världen slutar vid en gräns.

Världen kommer få miljoner flyktingar i de folkvandringar som sociala orättvisor, fattigdom, klimatkatastrofer och krig skapar. Det finns bara en lösning, det är inte så att det som pågår händer där utanför. Det sker här, i vår värld.

Och den stora muren bygger vi inom oss om vi inte gör det vi måste för andra.

Vi är människor och inte djur.

Öppna gränserna.